Lilla T och Anette

Huset det är rymligt
med ljus högt upp i nock.
Konstnärslivet bär på minnen
av fattigt sliten rock.

Nu är tavlor fint upphängda
med priser satta över medelmått.
Rocken har bytts ut
på galgen dinglar pälsen hon just fått.

Livet är en yta
och tillvaron är god.
Det är som om hela rummet
värdigt fyllts med mod.

Mannen röker pipa
och älskar stadigt bra.
När magen börjar växa
håller han om och tycker att allt känns bra.

Ungen föder glädje
så vacker som en gnista.
Tavlors konst går prima
och ingen färg ses glansen mista.

Namnet blir en Titia
likt stjärnors djupa hav.
Hela dagen snurrar
kring gudabarnets nav.

Trötthet, välling och het het feber
trotsar dagens skärpa.
Ingen ler som lilla T
när blöjan stängs med flärpa.

Hösten kommer brinnande nära
magen mår som pest.
Det som färgat duk
känns inte längre bäst.

Grälen sinar som plastat såll
varje morgontimma grinar blek.
Mage nummer två är lömsk
av längtan därur finns ej längre kär lek.

Tavlor dammar
skriken rammar
alla väggar sipprar smuts.
Gud om hulda magen
ville försvinna med en studs.

Våren kommer en gång till
tiden har stått syrefattigt still.
Ungen pluttar ut
och därmed är olyckans magväxt
äntligen slut.

Äktenskapet fylls av leda
skriken drunknar i ett eko.
All den längtans blå sandaler
göms fort undan moderns later.

Namnet bär ej något skimmer
sakta verklighet blir dimmer.
Barnets namn får bli Anette
svårt är svårt blir aldrig lätt.

Kickor växer
skratten smittar
lilla mamman ler ibland.
Borta från det nära greppet
dit närhets världar aldrig hittar.

Mannen gömmer undan kraften
simmar undan allt jävla skrik
om natten.
Hon är galen denna fru
slut på kärlek får det vara nu.

Hösten hittar till det hus
åter färgad eld av hetta.
Värmen stiger högt om natten
och den som får all skit tillsist
är katten.

Barnen febrar och får prickar
medans tålamodet sakta nickar.
Lilla T blir smittad hårt
av Anette som hostar svårt.

Ingen ser i grynings ljus
hur Guds unges liv sakta blåses ut.
En morgon vaknar huset
med Anette som rest sig upp ur feberruset.

Mamma
mamma
lilla T
hon vill inte vara med!

Mannen kommer före frun
som natten innan uppgivet somnat
i sitt mjuka bolsterdun.
Dröm om konstens slipprighet
nu är hon den som ännu inte vet.

Lilla T är slocknad ut
en prick för mycket blir ett tjut.
En död
liten T-grej
som missar växa upp till tonårstjej.

Raset och resan är för lång
att rymmas i en enda skärande papperssång.
Kvar blir huset med väggar sorgsna
utan tröst somnar Anette var gång.

I en tid som nu var nyss
lever stora A som om barndomen vore en nyutslagen kyss.
Om natten med tummen långt in i fyrtiotvå-årig mun
kommer en ängel som heter Gun.

Vit i sin klädnad med broschen i guld
ger hon av medikament lite ro
så vägen blir synlig till det hus dit Anette längtar att bo.

Mamman har krympt
och vill inte ha någon dotter i sin famn
som skeppet flyter bort från saknad kärleks hamn.

Felet är ingens
alla bär skam
för prickar är vilda.
Nacken vrider tankar ur de
som räds för det milda.

Av Li Carola Tamm 23 feb 2003 14:11