Att inte kunna stå på en stol och skrika

Platsen var Wooden Bridge Pub mitt emot Ericsson över den ständigt svischande A3:an och Ray log så där magiskt över
en Fosters top som bara han kunde. Hornby har skrivit i Fever Pitch att det finns en inneboende polarskrytsrivalism inom män och just inom fotbollen.

Att män tävlar. Att ingen skall få veta mer om Arsenal än vad han vet själv. Hornby hade styckmördat Ray och brutit ihop totalt över Tristans kunskapsnivåer och skicklighet med en biljardkö. Grabbarna levde för Arsenal och Biljard.

"Thats us gez, a bit of french flair and dutch new thinking"

Jag dricker lite på min pint och lyssnar på Ray. Han står i solskenet, vid de genomrökta gröna gardinerna och dammiga fönstren. Han står i slutstriden om guldet. Arsenal har kört över allt. 4-0 borta mot Blackburn i en halvlek och hela jakten i kapp på Man U började med att man vann med 1-0 mot just dom på Old Trafford. Overmars sprang fri och tryckte in 1-0. När Schmeichel då skall gå upp på en hörna för att göra mål som han gjorde mot Rotor Volograd så ramlar den baconröd-ilskna dansken ihop i straffområdet och skadar sig. Han får jogga haltandes med rabiessmärtat uttryck i nyllet. Ray ställde sig upp på stolen inne på Wooden Bridge och uttalade de svidande orden:

"Even if it is a fucking draw its worth watching that!!!!!!!"

Ray lärde mig hur man firar ett guld. Månader senare skulle jag få användning av det när Allsvenskans bästa Högerytter då centralt Trycker in 3-1 och skickade Södermalm till sin rättmätiga del av paradiset. Ray lärde mig.

Man står bara upp på Stolen. Har man tillräckligt hög röst kan ingen knuffa ner dig.

När då Adams i April trycker in 4-0 efter en liberoartad rusning och guldet är spikat så ställer sig Ray bara upp på stolen:

"Champions, champions, champions"

Jag provade samma inne på Peros men ramlade ner av tumultet. Nu är det 2003 och i senvinterns mörker kurar jag ihop mig i den nya fåtöljen och myser:

Arsenal - Ajax 2003.

Den franska revolutionen anförda av Ajax - skolans kanske bäste spelare någonsin: Bergkamp. Inter förstod aldrig vad man gör av en Shadowstriker när han och Jonk landade i Milano. Senare blev det Arsenal för Bergkamp och Ajax skulle bara två år senare visa upp det mest talangfyllda ynglings lag Champions League har skådat. Glöm Busby babes och Liverpool. 1995 petade en 18-årig Kluivert in 1-0 mot Milan på Ernst Happel och året efter blev laget ännu bättre. I Mål den spindelliknande Van Der Saar senare Juve och Fulham På Högerbacken Reiziger senare Milan, Barca Tvillingarna De Boer senare Barca och i mittenmitt fanns Seedorf och Davids som tillsammans spelat i sex toppklubbar i Italien och Spanien. Bergkamp var ersatt av Litmanen och på Högerflajjen fanns det ständigt utmanande Finid George som senare skulle försvinna till Betis och på vänsterkanten världens då snabbaste spelare med boll: Overmars och mannen som egenhändigt kan vända 0-2 förluster till vinster: Kanu.

Ajax åkte ned i källaren när alla dessa försvann. Man köpte dyra georgier och fick inte fram samma talanger. I ett nytt nummer av Word Soccer läser jag att Ajax ungomdomstränare Arnold Muiirens säger att det inte går att säga när Ajax skall få fram ett så bra lag som man hade 1995. Det innebär att han bekräftar det vi vet att Mido, Chivu och Van Der Vaart är nog lika bra men det behövs mer för att kunna lyckas. Men den andra fasen i Champions League är inte fyskam.

Här har inget svenskt lag fått bli förnedrat tidigare. Arsenal kliver ut på planen och det slår mig vilken harmoni Arsenal har:
Man har ingen popstjärna som ställer till rubriker och som skämmer ut sig i VM, ingen mittback som kränker integriteten med gapiga böcker och som skämmer ut sig i VM, ingen mittfältsmotor som kräver mer än £50 lakan i veckan och som skämmer ut sig i VM.

Det enda man kan notera hos Arsenal är Vieras ständiga prat om att byta klubb för Arsenal måste satsa men harmonins effekt som lett till att Henry, Ljungberg och Pires spelar som megavärldsstjärnor när dom spelar tillsammans och detta har nog fått honom att inse att Highbury är ett bättre gigg än att bli utvisslad och inte ens kunna komma in i bilen utanför Camp Nuevo på grund av alla vita näsdukar.

Bra första halvlek. Wiltord gör 1-0 lika säkert. I dag högerytter. Han skulle nog måla som vänsterback.
Då sker det. Min fråga om Ajax nuvarande kull håller måttet skulle få ett plötsligt svar: Galasek slår en sån där nästan oskruvad dropboll som Platini kunde och De Jong gör det lika säkert i steget som Vieri, Kennet eller Kodro gör stillastående. En kontrollerad nedtagning och smeker upp den bakom en kalkdammande Seaman.

Hej Bullen.
Jag heter De Jong och bor i Amsterdam, Holland.
Jag är 18 år. Jag har ett problem.
Vad gör man när det är för lätt att springa förbi Englands bästa mittback och bästa Mittfältare?

1-1 blev det och jag hör via en kompis på nallen som är där att De Jong älskar Arsenal, har flörtat med publiken
och sagt till sin agent att här vill han spela.

Det innebär att jag vet något Ray kanske inte vet om Arsenal.

Det hade inte Ray gillat.

De Jong till Arsenal.

Det hade Ray gillat.

Ståendes på stolen eller vid bardisken inne på Wooden Bridge.

***********

p.s kan stolt sträcka på mig som den förste svensk som på länga skrivit en text om Ajax utan att nämna Zlatan.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 23 feb 2003 13:42