Fostermor

FOSTERMOR!

Med det liv jag levt dom närmaste åren av ilska och sorg med glädje jag försöker täppa igen spåren. Jag och min bror försöker förbättra oss, när vi äntligen frän detta helvete kommit loss. Vår mor är en försjunken alkoholist, och när jag tänker på detta, blir allt så trist.

Från barndom har jag alltid varit lilla mamma, som försökt få iordning och hålla samman. Min bror och jag har starka band och när han är rädd är jag alltid närmast till hand.
En tid har gått och jag är 15 år och min bror är 12 och vi står med starka ben på ett säkert golv, som min fostermor har gett, hon var svaret till dom böner jag bett.

När jag skriver detta vet jag ej var mor är och jag vet inte längre ifall jag håller henne så kär.

Hon har aldrig varit nån bra mamma ute eller hemma,
men min fostermor är en annan femma. Hon är snäll och förstående hennes like har jag aldrig hittat hon är slående.

Lik den kvinna som fanns i mina drömmar, hjärta av guld vilja av stål, nu finns inte länger det oändliga stora svarta hål. Jag har mer känslor för henne än min mamma, men det tycker jag gör det samma.

Av Berit Woolley 20 feb 2003 15:20