Naken kärlek

Kärlek, kärlek i världen där, hittar du mig som så liten är.

Inte var jag beredd, inte preparerad, det kom som en chock, kan det verkligen vara så här.

Med sammanbrott i litenhet, och tårar över ynklighet, växer något i mig, i lilla mig, mitt i kaoset som kallas liv.

Rader av bokstäver bildar ord, som fångar ögonblick, men är de alltid vad de verkar vara eller finns där något annat, något djupare, vackrare som råkar sammanfalla med något så vardagligt som en bilfärd och ett bankomatbesök.

En annan rad om vad som finast är nådde mitt öra via CD-spelaren i bilen och allt i mig brast. Som en trasdocka hängde och slängde jag och såg inte parkeringsvakten i bilen intill som försynt försökte påpeka att det minsann var stoppförbud just här.

Men det var precis vad jag behövde, ett stopp. "Stopp, vad händer!?" skrek mitt inre. Flyttade ändå bilen, kanske var det just förbudet mot att stanna som behövdes. Inte stanna upp och tänka igenom allt minutiöst utan bara känna.

Regn öste ned över framrutan och de något defekta vindrutetorkarna hade svårt att hålla undan. Det blev mest en massa kladdiga streck som verkade ogenomskinliga. Torkade mina egna ögon då jag parkerat om bilen, torkade de noga och försökte se ut, se ut genom fönstret. Jag spanade, kikade och såg till slut, genom den kladdiga hinnan av streck, att någon kom.

Passagerardörren flög upp och in dansade en frusen människa som landade på sätet bredvid mig. Under en kort stund, en evighet lika lång som den var kort hejdade jag mig innan jag petade i ettan. Kort därefter yppades hemligheterna och nya tårar samlade kraft för att ta sig ut. Förtvivlan över ynklighet blottades, litenheten förklarades med rak men ändå svag och naken stämma.

En känsla av värme, genom den råa och kalla luften, började omge mig. Jag tittade in i henne, djupt in i henne och såg svaren på mina tvivel såg vägen som fanns där för mig att följa, jag såg, att det verkligen kan vara så här.

Jag kände...

Kärlek, kärlek i världen här,
jag känner hur du nära är,
valet är mitt att hålla dig kvar,
och inför dig är jag alldeles bar.

Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.

Av Magnus Nilsson 19 feb 2003 14:38