En djävla uppvärmning

SÅ SKALL DET LÅTA!

SANKTIONERNA.

Redan har det ena efter det andra internationella organet fastslagit att sanktionerna mördar och har mördat civila. Nu bör man inte underkasta sig det jag skriver bara för att jag citerat rapporter. Jag vill inledningsvis akta mig för en retorik som jag avskyr, som Clas Croner bland annat höll sig med, och som kan sammanfattas "Hörrudu passa på och läs den här sen kan du snacka"

Jag har med mina artiklar om Irak kanske provocerat lite. Detta är ju billigt men Ingrid har i alla fall svalt betet för att vi nu skall kunna gå vidare. För det skall Ingrid ha ett stort tack. Jag skall nu förklara mig i mer detalj.

Jag är ingen USA-hatare. Nu är jag dock hjärntvättad så min egen utsaga kan ju alltså vara förvrängd. Men jag har skrivit ett par artiklar mot just USA-kritiker här på Sourze. Ni kan fråga min kollega Priftis om detta var han nu håller hus.

Nog om mig.

Självklart bär en statschef det övergripande ansvaret för att sitt folk dör. Det är just sådant som diktatorer gör men vi kanske kan se saken för vad den är.

Att en diktator inte lyssnar på en organisation som exempelvis CASI räknade man ganska snabbt fram eftersom CASI är en kampanj med demokratiska och fredliga medel. Därför går det inte att påverka Saddam. Skuldfrågan är tydligen väsentlig för en del men att ge Saddam den största eller hela skulden är lite för lätt och det stämmer faktiskt inte. Men jag är lite förundrat över att de normalt så FN- och USA-kåta DN/SVD-läsarna backar för FN:s eget jordbruksorgan FAO som redan fastslagit att sanktionerna är det som orsakat barnadödligheten. Skuldfrågan är inte så intressant eftersom att de flesta vet att det är bägge. Skuldfrågan är aktuell om man vill sitta och plocka ideologiska poänger på ledarsidor.

Skuldfrågan har ett urskiljande perspektiv.

Är man mot sanktionerna och mot Saddam så kan man innefatta. Just därför finns det så pass mycket människor av varierande politisk färg och etnisk bakgrund. En demonstration mot USA:s intressen får just nu - rätt eller fel - ett sjuhelsikes gehör. USA:s utrikespolitik är just nu kusligt fascistoid. Antingen är man med eller emot. Är man med skall man prestera resultat. Tyskarnas tanke var densamma som Rumsfelds: Världsordningen måste återspegla real styrka; det är naturligt att världens politiska struktur anpassas till den faktiska maktfördelningen och att starka nationer styr svaga. FN och EU är hinder i vägen, snacksalonger som bara uppskjuter nödvändiga strukturförändringar. FN är intressant för att betvinga igenom folkrättsliga fördelar för att ge plattform för en politik som retar gallfeber på folk.

Låt oss kasta mer fokus på sanktionerna och OFF:

De nuvarande sanktionerna är klumpiga, breda och snedtolkas vilket också har skett. Vad FN har beslutat som inte skall föras in tolkas inte bokstavstroget.

Jan Guillou påstår i Aftonbladet bland annat att barnadödlighet är det som eftersöks av elaka USA men det verkar en aning cyniskt och infantilt som dennes krönikor dessvärre är nuförtiden. Sanktionerna är ett resultat av byråkratiska småfisar. Fräkniga glasögonormar som leker med en modelljärnväg uppe på vinden som den skicklige Englund beskriver de ansvariga bakom olika folkmord i "Brev från nollpunkten".

På statedepartment har en anställd konstaterat i ett uttalande att sanktionerna är "the toughest, most comprehensive sanctions in history" men det mest skrämmande kommer från säkerhetsrådet som tillsatte en panel då dom plötsligt, out of the blue, blivit informerade och faktiskt börjat förstå att oskyldiga dog i Irak.

Panelen var färdig med arbetet den 30:e mars 1999. Skall man summera innehållet så:

"In marked contrast to the prevailing situation prior to the events of 1990-91, the infant mortality rates in Iraq today are among the highest in the world, low infant birth weight affects at least 23 of all births, chronic malnutrition affects every fourth child under five years of age, only 41 of the population have regular access to clean water, 83 of all schools need substantial repairs. The ICRC states that the Iraqi health-care system is today in a decrepit state. UNDP calculates that it would take 7 billion US dollars to rehabilitate the power sector country-wide to its 1990 capacity." §43."

Allt av detta är inte Saddams verk. Dessa siffror var aldrig i närheten av detta innan sanktionerna.

Om saddam är en diktator som "bedrivit ett svältande folkmord i klass med de som påverkat Centrala Ryssland, Ukraina och Etiopien" så undrar jag varför siffrorna över hälsotillståndet från WHO var bättre innan sanktionerna? Innan Gulfkriget 1991 så var Irak under fem månaders sanktioner och dessa tog effekt på folket det konstaterade Times utsände reporter men i stort sett de flesta var då övertygade att sanktioner inte var metoden utan krig.

Saddam beordrade då ökad matproduktion och plundrade Kuwait konstaterade Times. Detta för att föda sitt folk.

Men vad har då hänt inom FN och andra organ i dag? Jo, flera av de högt uppsatta personer som jobbat inom FN har lämnat organisationen för att de inte vill ha med sanktionerna att göra. Hans Von Sponeck lämnade sin post som Humantirian Co-ordinator år 2000 och sade:

"I cannot any longer be associated with a programme that prolongs sufferings of the people and which has no chance to meet even the basic needs of the civilian population."

OIL FOR FOOD.

"Oil for food" programmet som installerades för sent och just för att stanken av barnlik spritt sig över gränserna skulle även behöva strykas. OFF måste göras om i den mån sanktionerna prompt skall vara kvar. För varje exportland som fått order hos Irak på en produkt ansöker hos FN om tillstånd för detta.

Skrivbordsmördare handlägger sedan saken och gör en första analys av försäljningen.
Därefter har nationer som USA och Storbritannien en vetorätt vilket används ivrigt.
En delegationsledare för en av FN sanktionerad svensk hälso- och sjukvårdsdelegation - den enda som FN officiellt godkänt - åkte till Bagdad för två år sedan.

Väl i Bagdad träffade denne på mängder av fransmän, italienare, engelsmän och amerikaner som var där i samma syfte men utan FN-sanktion. Där såldes svenska varor för över 1 miljard kronor. När dessa sedan godkänts av FN började vetovågen: USA säger då nej till en produkt med motiveringen att dessa kan användas vid rengöring efter det att man tillverkat biologiska stridsmedel. Däremot sade USA ja ett år innan av export av samma produkt från USA. Likadant med en kniv från Electa. Det finns alltså exempel på att USA använder reglerna för att skaffa sig fördelar på bekostnad av andra länder. Det mest uppseendeväckande exemplet är veto mot export av blyertspennor då dessa innehöll grafit som i princip kan användas i atomprogram. Någon matematiskt begåvad person kan gärna få räkna ut hur många pennor som behövs till ett grafitkärnkraftverk.

Det om sanktionerna och OFF.

Nej, problemet med de som försvarar FN och USA eller som "Ingrid" är att Albright och andra amerikaner som uttalat sig inom FN redan har erkänt! Sanktionsförsvararna är således inte ens nyttiga idioter utan bara försenade nyttiga idioter.

Sanktionerna bär skuld. Stor skuld för att barn har dött och barn dör.

Men varför finns dessa? Jo, sanktionerna är ett resultat av att Saddam inte följer de kapitulationsvillkor som sattes upp i FN-resolutionerna efter Iraks nederlag 1991. Flera av punkterna innefattade att Saddam inte samarbetade med atomorgan i jakten på ABC. Han fick 60 dagar.

Men vad fan trodde folk en nyförnedrad diktator skulle göra?

Dra fram rulltårtan, ett parti fia med ojuste tackling och myspysa lite på den persiska mattan med Peace treaty-killarna och mellan tårtbitarna mumla:

"Ja det är klart grabbarna skall få avväpna! Klart ni skall få undersöka allt i det här landet. Jag skall bara be mitt nyss rumpdunkade nationalgarde röja alla blindgångare från bombmattorna med sina egna tungor först."

Saddam vägrade för att Saddam är en diktator.

En person som bär på diagnosen magnifik narcissist. En person som tydligen har varit lycklig få gånger i livet: När den Kanadensiske kanontillverkaren och tokpellen Gerald Bull skulle konstruera en kanon för att från Irak beskjuta Israel. Bull blev lyckligtvis mördad. USA/UK och FN vägrade att gå längre in i Irak och sket i att stödja oppositionen bestående av irakier och kurder. Kanske fanns lösningen här. Den var att föredra än sanktioner och undertecknad tillhörde en av de som besviket såg allt pang åka västeröver igen.

Bland de som kritiserat demonstrationerna mot kriget lite mer sansat och sakligt finner jag den trevlige Christan Gergils som i TV4:s morgonpanel sitter bredvid ETC-Johan och folkmordskramar-Jenny. Han sade att "alla dessa demonstranter kan inte tala om vad vi skall göra istället för att bomba".

Det ligger inte på oss. Det jag undrar är: Varför reagerar ni reflexmässigt... JUST NU? Varför är det så viktigt att skriva om den irakiska befolkningen framtida välfärd just nu annat än att ni har ideologisk drivkraft?

Bland de som reagerat kraftigast på min artikel och/eller demonstrationerna är läsare eller skribenter på våra malligaste morgontidningar. Alltså högerhober. Så det är kanske inte så konstigt att "Ingrids" lästips på Saddams förbrytelser är Economist och DN. En hänvisning till Amnesty som jag redan läst hade varit vänligt.

Var var ni när 800 000 barn dog på grund av att det sitter skrivbordsslaktare i FN? För att använda den analogi ni vill kasta på demonstranter när ni vill att vi skall demonstrera mot a-zs onda ting för att inte vara skenheliga.

Det om det.

Det går inte att ställa demokratiska krav på en diktator.

Demokratier kan inte heller uppträda som diktatorer och belägra länder.

Saddam är och förblir en diktator av den gamla skolan men att bekämpa eld med eld är inte metodiken. Lidandet av sanktionerna vittnar om det.

Det finns andra metoder att störta en diktator. Östreuropa vittnar om det.

Jag vill inte bortse från Saddams förbrytelser. Saddam har en aggressivitet som en Shirinovski, grymheten hos Kim il och har samma framförhållning som Refat El Sayed. Han har själv bidragit till svälten under 1992-1994 genom sabotage av hjälparbete, hans kampanj mot Shiamuslimer skulle få ryssarnas tag i Tjetjenien att framstå som milda. Hans humanistiska övertramp på sitt folk i form av tortyr, mord och att låta fångar få äta sin avföring finns att läsa på Amnesty.

Jag kan lova er att ingen orkar läsa allt för fort. Man blir faktiskt spyfärdig.

Men frågan återkommer:

Varför är ni så måna om Iraks folk genom att Saddam skall bort nu, annat än att det är ett motargument mot den politiska schattering ni avskyr?

Den gode Sirén skriver i frågan på kommentarfältet: "rimligen blir just Iraks folk de stora vinnarna om Saddam störtas och landets styre tas över av FN för en begränsad period, tills demokrati kan införas." Irakfrågan är inte så lätt. Från Iran väntar nu den Shiamuslimske oppositionsledaren Mohammad Baqir al-Hakim med sin 5 000 man starka brigad redo att återvända.

Jag skulle vänligen be Sirén att kontakta Herr Baqir al-Hakim och på sin perfekta grundskoleengelska läsa upp förslag om övervakning av FN, Demokrati eller varför inte installation av marknadsekonomi.

************

Litteratur och annat. Hjärntvättsredskap

* Time, Warner New Media. Desert Storm. The war in the persian gulf. / CD-ROM.
En utmärkt skiva med tusentals artiklar och bilder som klargör tankegångar. Viss varning dock då den summerar sådant som senare visade sig vara lögn. Delen "Can sanctions work" är dock bra och objektiv.

* JG:s uttalanden om Irak finns på Aftonbladets arkiv på krönikor. Hans bok om "Irak" skriven med Maria Staag är bra läsning om man vill veta lite om Irak innan allt gick överstyr men man måste soppa bort det sextiotalistiska tramset om att Irak inte skulle få ha yttrandefrihet och så vidare.

* Nyheter om oppositionsledaren

* CASI har en utmärkt sajt just när det gäller länkar till rapporter från Organ och departement. Ett måste är FAO:s rapport, Unicefs. Det finns även en snabbguide som tar dig igenom sanktionsproblemet på ett par timmar. Retoriken kan man sålla bort och gå rakt på källorna. Länk: casi.org.uk

Saddams övergrepp på Shiamuslimer finns på Länk: ploughshares.ca

Unicefs rapport:
Länk: unicef.org

WHO:s senaste finns på:
Länk: who.int

FN:s matprogram har en intressant plan på hur man skall hjälpa en miljon irakier men kan inte för att sanktionerna har degraderat infrastrukturen så pass: Länk: wfp.org

Lite om Gerald Bulls superkanon som skulle skjuta mot Israel finns på:
Länk: fas.org

* "Iraq under siege"/ Anthony Arnov. Southend Press. ISBN 0-89608-697-6. Denna är en bra sammanfattning från första till sista sidan med ovärderlig dokumentation om vad sanktionerna lett till. Arnov är vänster som skrivit för ISR och Z magazine. Jag gillar boken särskilt för hans ideologi i utredandet agerar diskret som medel snarare än som påtagligt mål.

Av Stefan Holmqvist - SHQ 19 feb 2003 18:00