Bögen vår tids neger?

Bögen vår tids neger?

När Louis Armstrong slog igen om som jazzartist på 20-talet, räckte inte enbart hans musikaliska begåvning för att publiken skulle acceptera honom. Det förväntades även av honom att han skulle vara en clown av rang. Detta för att den vita publiken skulle kunna acceptera honom, en tradition som förts vidare till en lång rad efterkommande färgade artister i USA. Skådespelare såväl som andra artister har om fått acceptera att klä i sig rollen som clownen. På 80-talet var det sit coms och actionkomedier med Eddie Murphy som gällde, 90-talet handlade mest om Will Smith i olika former. Men för att vara en i "gänget" har den svarte mannen tvingats att vara rolig på gränsen till galen och därmed helt ofarlig. För sällan eller aldrig har clownen i gänget någon större inflytande över dess strukturer och hierarkier, gå bara till ert egna kompisgäng och ni kommer snart att bli varse att denna teori stämmer väl in på verkligheten.

I fredags kunde vi i DN på stan läsa om den nya "grabbigheten", borta är "Slitz-killen", homofobin och vurmen för stringtrosorna. Verkar vid en första anblick vara väldigt postivivt inte minst för kvinnor och homosexuella, som då kan delta i gemenskap på helt andra villkor. Men vid en andra läsning av denna synnerligen välskrivna artikel fastnar jag för den homosexuelle mannens roll i den heterosexuella gemenskapen. För i det moderna och hippa grabbgänget har den homosexuelle killen övertagit den färgade mannens roll som clown. Likt en hipp accessoar ingår han självklart i innegängen som en tokig och rolig "bög". Trots Jonas Gardells många förtjänstfulla insatser så är det främst hans humor som gjort honom till en del av "folkhemmet". Jag vill på inte sättet förringa komikerns roll, hans insatser är värda mycket men i folks ögon anses clownen oftast som ofarlig. Det är en av förklaringarna till att personer från minoritets grupper ofta lyckas i rollen som clown. Martin Luther King skulle säkert aldrig ha blivit skjuten om han valt en karriär som tramsig jazzartist i stället.

Att bli tilldelad rollen som clown i gänget är en nedskrivning av ens person, det är som en punktmarkering i en fotbollsmatch, du neutraliserar ett eventuellt farlig element. "Han är inte som vi, men får vara med om han kan underhålla oss." Eftersom clownen aldrig tas på allvar blir hans avvikande från normen neutraliserat och på så viss blir hans beteende ofarligt. Men det är väl bara att följa den nya trenden som både vänsterorienterade personer och nyliberaler ivrar för, "du bestämmer själv ditt öde". Tror man att det är så enkelt bör man beakta den gamla klyschan "att komma ut i verkligheten". Att som en avvikare nå acceptans är inte lätt, når du det så är det enklast att acceptera de villkor som majoriteten ställer på dig.

Av Martin Cöster 19 feb 2003 09:44