Att leva efter sina principer

När jag fick reda på att mamman till en väninna dött i cancer började jag att granska min person. Det började med att jag kände ett behov av att leva som om varje dag var den sista och jag ville börja njuta av livets små underbara ting.

Till saken hör att jag redan veckan innan fått anledning att börja ifrågasätta vem jag är och vad jag står för. Under en personalträff anklagades jag för att vara känslig då jag hävdat att bruket av ordet neger i alla dess former var fel.

Den glada stämningen försvann i samma takt som jag likt en älgkalvs första stapplande steg famlade efter de rätta argumenten för att få fram mitt budskap. Nämligen att ordet omfattar politiskt och psykologiskt förtryck - förutom att det är förnedrande och nedsättande. Därför får varken hobbyneger, negerjobb och negerbollar godkänt enligt mina moraliska principer. Och det var just bollarna som vållade mig besvär den där kvällen.

Människors beteende fascinerar mig och får mig att fundera över varför många är så konservativa att stafettlopp på stället blir det enda alternativet.

Många hävdar gärna att de inte menar något illa med uttrycket. De har lärt sig kalla afrikaner för negrer i skolan, det står i ordböcker eller att det alltid hetat så är andra argument.

Om jag utgår från mig själv kan jag medge att även jag lärde mig att afrikanerna har vad som kallas negroida drag. Men jag har svårt att bruka ordet i något sammanhang, när jag väl sett hur illa berörda de som drabbas av detta öknamn blir. Därför avstår jag från så kallade självklarheter och väljer att utnyttja min rätt att visa hänsyn, tänka själv och kritiskt granska det utmaningarna i livet hittills lärt mig.


Så nu när jag tagit mig tid att reflektera över mitt liv, vem jag är och vad jag står för kan jag faktiskt acceptera att bli kallad känslig. Hellre det än dess raka motsats - okänslig.

Kanske är det den lilla dosen av galenskap i mig som finne som gör uppror då jag förväntas ställa mig i ledet och agera precis som alla andra - utan att ifrågasätta. För till skillnad från svenskar uppskattas galenskap som karaktärsdrag hos äkta finnar.

Och även om jag som person inte tillhör det afrikanska släktet, men som i fråga om sinnelag och kulturell moralisk ståndpunkt liknar dem i min vägran acceptera förtryck - tänker jag utnyttja min rätt att leva genom att fortsätta sticka ut samt vara avogt inställd till bruket av ordet neger.

Av Sari Hänninen 19 feb 2003 16:31