Vem avrustar USA?

Krig är terror oavsett vilken som bedriver dem. Det kan inte finnas en godtagbar orsak till att starta ett krig. Oavsett vad man tycker om Saddam Hussein så är en irakiers liv lika mycket värt som en amerikans eller en britts.

Den generation vuxna som upplevde andra världskriget och var tacksamma för USA:s hjälp är nu i åttioårsåldern. Generationerna därefter har upplevt ett annat USA.

Listan på USA:s aggressioner är lång och omfattar länder över hela jordklotet – alltifrån Guatemala till Vietnam. För några dagar sedan såg jag ett amerikanskt program om Vietnamkriget i Discovery och kunde konstatera att de fortfarande inte förstår varför de förlorade.

Amerikanska presidenter har förhindrat och fördröjt freden i ett otal länder: stödet till apartheidregimen i Sydafrika, stödet till UNITA i Angola; utan deras stöd till Israel hade detta lands regimer tvingats bedriva en helt annan politik. USA hjälpte till att starta Jihad genom att utbilda och ge vapen till muslimer villiga att bekämpa Sovjetunionen i Afghanistan. Man sökte till och med efter muslimska grupper inom USA som var intresserade av att ge sig in i kampen. Dessa grupper – det är inte bara Al Quaida – finns nu sprida och ställer till blodbad överallt där de finns - från Algeriet till Filippinerna. De som dog den ll:e september utgör bara en liten del av den totala mängden offer.

För ungefär tjugo år sedan var ayatollornas Iran huvudfiende. Som vicepresident stödde pappa Bush Saddams krig mot Iran. Utan USA och Nato hade Irak aldrig haft tillgång till de vapen som inspektörerna febrilt letar efter.

Amerikanska presidenter bedriver en kortsiktig politik. Det den ene startar får efterträdaren i andra och tredje led ta hand om. Ur en liten fjäder växer snart fram en stridstupp av värsta slag. Vem minns att John F Kennedy tog första steget mot Vietnamkriget?

Vad händer om Världspolisen går för långt? Vem avrustar honom?

Tack och lov för att Tyskland och Frankrike åtminstone försöker sätta en gräns.

Av Siv Aksila 17 feb 2003 11:30