Robinson-Leif

FADE IN

INT. LÄGENHET - MORGON

Ett sovrum. Lite stökigt, typiskt ungkarl.

En klockradio på nattygsbordet börjar surra. En hand fumlar sig fram till den och lyckas efter några sekunder hitta avstängningsknappen.

Sakta masar sig LEIF ur sängen. Han är trettio år, alldagligt utseende.
Han klär på sig och går ut i -

INT. KÖKET

där han börjar göra frukost. Kaffe, flingor m m. LEIF tittar ut på gatan. Han bor ganska många våningar upp. Inte en människa syns ute. Bara snö och blåst.

EXT. HUSET

LEIF öppnar porten och går till jobbet. Efter en stund inser han att ingen annan är ute. Han är helt själv. Inga bilar, bussar eller gående. Det är helt tyst förutom blåsten och ljudet av LEIFS kängor. Han ser sig omkring. affärerna är stängda, inga människor syns till. Inte ens butikspersonal.

LEIF
mumlar
Det är väl en vanlig onsdag?

LEIF tittar på klockan.

Han tittar sig omkring igen och forsätter sedan i raskare takt till jobbet.

EXT. LEIFS JOBB

LEIF kommer fram till en stor kontorsbyggnad. Han känner på dörren. Låst.

LEIF
Men va fan?

Han rycker några gånger i dörren, backar sedan och tittar upp mot fönstren. Allt är mörkt.

LEIF börjar vandra längs stadens gator, allt mer desperat. Han kikar in i butiksfönster.

Så tar han upp sin mobiltelefon, slår ett nummer, väntar, ingen svarar. Han slår ett annat nummer, väntar, ingen svarar.

LEIF springer längs gatorna i jakt på andra människor. LEIF börjar bli lätt panikslagen, han rusar hem.

INT. LEIFS LÄGENHET

Ytterdörren öppnas och LEIF rusar in. Han kommer in i vardagsrummet och slår på TVn. Inga sändningar, bara brus.

LEIF slår på radion. Bara brus.

LEIF ringer ytterligare två telefonsamtal. Ingen svarar.

Han börjar rota igenom en garderob. Längst in hittar han det han söker, en kikare.

EXT. HUSET

LEIF rusar ut, skrapar rutorna på bilen, hoppar in och ger sig iväg. Kikaren slänger han på sätet bredvid sig.

LEIF åker runt i staden och letar efter människor, då och då stannar han och tittar i kikaren. Men det finns inte ens ett spår av andra människor, djur eller fåglar. Alla är borta.

EXT. LEIFS MAMMAS HUS

LEIF kommer till ett hus i ett villaområde. Han stannar bilen, hoppar ut och springer fram till dörren. Han ringer på. Ingen öppnar. Han tittar in genom fönstren. Sedan går han tillbaka till bilen, modstulen.

INT. LEIFS KOMPIS ERIKS HUS

LEIF springer in ett trapphus, uppför en trappa och ringer på en dörr. Ingen öppnar. LEIF öppnar brevinkastet.

LEIF
Hallå! Erik?!

INT. LEIFS KOMPIS ANDERS HUS

LEIF springer in i trapphuset och ringer på en dörr. Ingen öppnar. LEIF blir desperat och ringer på alla dörrar i huset. Hysteriskt springer han upp och ner för trapporna, plingar på dörrarna och skriker. Ingen öppnar. LEIF lyssnar på tystnaden i några sekunder innan han springer ut.

INT. LEIFS BIL
LEIF åker ut på närmaste stora väg mot nästa stad ett par mil bort. Han möter inga bilar på vägen.

Väl framme möts han åter av, ingen. Även denna stad är tom. LEIF kommer till ett torg.

EXT. TORGET

LEIF stannar bilen och kliver ut på torget. Snålblåsten viner runt öronen. LEIF höjer händerna mot skyn.

LEIF
Hallååå!

LEIF får något otroligt ledsamt i ögonen, faller ner på knä i snön och börjar skaka.

EXT. LEIF HUS - KVÄLL

Mörkret har lagt sig över staden. Vi ser LEIFS bil parkerad på sin plats. LEIFS hus är helt mörkt, men plötsligt lyses ett endaste fönster upp. LEIF har kommit hem.

INT. LEIFS LÄGENHET

LEIF försöker slå på TVn igen. Bara brus. Han slår ett telefonnummer. Några signaler går fram, sedan knäpper det till.

LEIFS MAMMA O.S
Telefonsvarare
Hej du har kommit till Kerstin. Jag kan inte svara just nu men lämna ett meddelande efter tonen. Hej då.

PIIP.

LEIF talar nervöst.

LEIF
Hej. Mamma jag –
Sväljer nervöst
Alla är borta. Jag var förbi dig men du var inte hemma. Det är ingen hemma nånstans! Jag har vart hos alla polare
men –
Snyftar till
Var fan är ni?!

LEIF suckar och lägger på luren.

INT. LEIFS SOVRUM - SENARE

LEIF lägger sig i sängen. Han tänker släcka sänglampan men tvekar, vänder sig i sängen och blundar. Lampan får lysa.

EXT. LEIFS HUS

Vi ser den mörka byggnaden med ett enda lysande fönster.

INT. LEIFS SOVRUM - NÄSTA MORGON

LEIF rusar upp, fylld av förväntan.

INT. LEIFS VARDAGSRUM

LEIF greppar kikaren och tittar ut. Desperat spanar han ut över staden, gatorna, grannfönster. Men ingenstans syns någon. Han är fortfarande ensam, det var ingen dröm.

LEIF suckar och ser otroligt besviken ut.

EXT. STADENS GATOR

Vi ser olika sekvenser när LEIF är ute på stan. Han vandrar planlöst omkring. Med händerna i fickorna och huvudet nerkört mellan axlarna.

Efter en stund börjar han titta i butiksfönster. Han ser mer och mer bestämd ut. LEIF har en plan.

EXT. STADENS GATOR - LITE SENARE

LEIF har en kofot i handen och kikar in i olika butiksfönster.

LEIF slår sönder glaset på en butiksdörr.

LEIF bär saker i en väska till sin bil, lastar in och åker vidare.

LEIF saktar in när han kör förbi en krog. Han tittar på den och ser fundersam ut. Sedan gasar han på och kör vidare. Han ser beslutsam ut.

INT. KROGEN - SENARE

Inifrån den tysta, nedsläckta lokalen hör vi ett klirrande. Ett fönster slås sönder. LEIF öppnar dörren och går in. Med en ficklampa letar han sig fram till baren. Han ler bistert.

INT. KROGEN - NÅGOT SENARE

Hög musik dundrar från högtalarna. En disoboll snurrar i taket. Färgade lampor lyser upp dansgolvet. Bakom baren står LEIF och blandar drinkar. Han pratar med –

PAPPFIGURER uppställda framför disken. ELVIS I GULDKOSTYM, EN STORMTRUPPSSOLDAT FRÅN STJÄRNORNAS KRIG, MEL GIBSON FRÅN BRAVEHEART.

LEIF skrattar och skämtar, låtsas vinka till någon i lokalen och fortsätter blanda drinkar. Vi hör inte vad LEIF säger, musiken är för hög.

INT. KROGEN - ÄNNU NÅGOT SENARE

Musiken har ändrats. Den är lugnare, mer jazzig och lågmäld.

ELVIS I GULDKOSTYM står bakom baren. STORMTRUPPSSOLDATEN står framåtlutad mot bardisken, nästan som om han vore full...
LEIF sitter på en barstol och ser uttråkad ut. Han äter nötter och dricker öl.

INT. LEIFS LÄGENHET - NÅGRA DAGAR SENARE

Lägenheten är belamrad med matkonserver, kläder, DVD-filmer m m LEIF har uppenbarligen bunkrat upp rejält.
LEIF, orakad och uppgiven, står med kikaren och spanar ut över staden. Rutinmässigt, vad det verkar. Plötsligt rycker han till. Han har sett -

EN KATT, som går längs gatan.

LEIF släpper kikaren och springer ut.

INT. TRAPPHUSET

LEIF skrattar och skriker nervöst när han dundrar ner för trapporna.

EXT. LEIFS HUS

LEIF störtar ut i snön. Han börjar springa efter gatan. Han ser kattspåren i snön, böjer sig ner och känner med fingret i dem. Han reser sig upp och ser –

KATTEN, som tittar på honom, misstänksamt.

LEIF närmar sig sakta.

LEIF
Kom kissekisse. Kssksskss.
Kom då kisse.

LEIF går närmare. Katten kommer fram till honom och stryker sig mot hans ben. LEIF lyfter upp den. Han får tårar i ögonen och kramar katten.

INT. LEIFS LÄGENHET - VECKOR SENARE

Det är kväll. En film spelas på TVn. BRAVEHEART.

LEIF sitter i soffan med katten bredvid sig. Han ser betydligt mer lugn ut. Inte lika desperat. Katten gäspar.

LEIF
Jag vet. Jag har sett den flera gånger men du vet hur han är.

LEIF nickar mot PAPPFIGUREN MEL GIBSON som står vid ena väggen.

LEIF tar upp en telefonkatalog och en telefon från golvet.

LEIF
Nej ska vi ta och ringa nån kanske.

Han slår upp en sida i katalogen. Vi ser att han har strukit över mängder av namn med bläckpenna. En del namn har en liten stjärna framför sig. Hans finger letar sig ner till ett namn.

EVA JOHANSSON.

LEIF slår numret och väntar. Några signaler går fram.

EVA O.S
Telefonsvarare
Hej det här är Eva. Jag är inte hemma men ring gärna senare. Puss och kram, hej då.

LEIF tittar på katten och ler.

LEIF
Hon låter trevlig. Puss och kram Eva, hej då.

LEIF lägger på luren, tar upp en penna och gör en stjärna framför EVA JOHANSSON. Sedan tittar han på katten.

LEIF
Ska vi ringa nästa eller till Eva igen? Mamma? Ja det var
länge sen.

LEIF slår ett nummer och väntar när signalerna går fram.

LEIF
Hoppas hon är hemma.

EXT. LEIFS HUS

Vi ser LEIFS upplysta lägenhet bland alla de andra nedsläckta fönstren i det stora huset. Det är fortfarande vinter.

LEIFS MAMMA O.S
Telefonsvarare
Hej du har kommit till Kerstin. Jag kan inte svara just nu men lämna ett meddelande efter tonen. Hej då.

PIIP.

Snön blåser kall och vi rör oss längre och längre ifrån LEIFS HUS och ner längs den tomma gatan.

LEIF O.S
Hej mamma, är det bra? Jag sitter och kollar på lite film.
Du vet hur det är. Det har vart så mycket på sistone. Jag
behöver lite avkoppling, komma ifrån och så. Det är skönt att vara själv ibland -

FADE OUT.

BLACK

Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs och SFI:s Manusfabrik

Av Hans Jörnlind 14 feb 2003 15:03