Min bror är död

Min storebror dog den 12 mars. Han sov in i sömnen i en ålder av 49 år. Hur f-n kan man dö i sömnen då man är 49?!

Blev uppringd av min lillebror då det hände. Han skulle komma förbi och ta med sig en kompis. Jag gick förbi systemet på vägen hem. Köpte en flaska Gammel Dansk.

Innan vi började suga på den nappen, sa jag åt dem att vi skulle gå ut i trädgården. Vi gick ut och jag fick dem att ställa sig i motsvarighet till en cirkel. Sedan åkallade jag en flock lämpliga vaner och asar och bad dem att motta offret och hjälpa min bror så att han kom till rätt plats efter döden. Offrade en pilsner och avslutade ceremonin.

Min lillebror grät den kvällen. Det var ju bra för honom men jag kunde inte.

Några veckor därefter fick jag ett "vykort" från Dennis. Precis efter jag somnat så drömde jag att jag stod och såg på honom. Han hade en vit skjorta och svarta snyggbyxor. Han gick med sidan till mig några meter bort från höger till vänster. Från mörker fem steg mot en ljus öppning. Han skjorta blev bara vackrare och vackrare för varje steg han tog.

Jag förmodar att jag såg med Frejas ögon och att det var hon som leverat vykortet.

Ibland hjälper för-synen. Ett par månader innan hade min lillebror varit över till Köpenhamn och hinkat pilsner med Dennis, min storebror. De hade halkat in på hur de ville begravas. Dennis hade sagt att han ville brännas och askan skulle brännas i havet. Han älskade havet och att segla.

Den första helgen i april stävade vi ut på Öresund. Man får inte låta fritidsbåtar gå i vattnet före den första april. Det var en kompis till en av Dennis gamla vänner som ägde båten. Då vi kommit ut et par sjömil stannade vi motorn. Sundet var nästa helt stilla den dagen. Om inte spegelblankt men inte långt därifrån.

Far tog första näven aska och viskade några avskedsord innan han strödde den i havet. Sedan kom min äldre syster Annebell. Hon tog en näve aska och sa spontant "farväl min teckningskamrat". Nu var det min tur och jag tog en näve aska och sjöng ett par linjer från den sång han älskat höra mig sjunga under vår humlekronade undom:

"Der går altid både tilbage
tilbage til Nyhavn igen"
både båtar

Min lillebror spred aska och därefter fick urnan möta havet.

Det var också valår förra året. Mycket, mycket att göra. Ibland lite ilsk och ibland lite självdestruktiv. Springa fort, fort. Sedan kom en massa annat in, bland annat Sås. Springa snabbt, snabbt. Inte känna bara springa och springa. Har inget med saken att göra.

Till slut måste också den åttafotade vila. Man springer in i en vägg. Alting blir stopp. Efter ett antal dagar i vakum, för ung ett par veckor sedan, överfalls man av hans död och gråter så tårarna trillar.

Det går inte att springa ifrån sorgen.

"vem kan segla förutan vind
vem kan ro utan årar
vem kan kiljas från vännen sin..."

Av Thomas Laurits Aabo 13 feb 2003 17:32