Ungdomens frigörelse

En grupp som sköt upp i skyn som en raket och visade med en stark polemik existensen av något som de kallade "ungförtryck" genom en väl genomarbetad artikel i den frihetliga nättidningen Yelah Länk: albert.yelah.net

Det var genom den artikeln som jag själv faktiskt kom till kännedom om att det faktiskt finns ett förtryck av oss, de yngre generationerna, ett förtryck som bevaras och upprätthålls av de äldre generationerna.

Sorgligt nog fick inte UFUB någon riktigt ärlig chans att vissa vad de gick för och det bidrog till att uppslutningen kring kampen mot "ungförtrycket" faktiskt uteblev. UFUB och därmed den organiserade medvetenheten om ungförtrycket, försvann lika snabbt som de hade kommit och återigen skulle de yngre generationernas frihetskamp lysa med sin frånvaro. På grund av detta så står vi ungdomar 2003 fortfarande kvar nere vid foten av ungförtryckets gigantiska berg och det är lika verkligt nu som det var då 1997.

Att ungförtrycket är verkligt och allvarigt visar sig genom att unga graffitimålare attackeras av det vuxna samhället, unga som visade sin avsky mot den kapitalistiska ordningen slog blodiga och besköts i Göteborg under EU-toppmötet, diverse klädföretag bombarderar oss forfarande med bilder på kvinnor i underordnade poser, barnporren sprider sig som ett virus och sexualiseringen av unga har blivit ideal, barnarbetarna forsätter att sy våra kläder och deras fackföreningsaktivister mördas, barnsoldater drillas med våldsfilmer och droger för att föra vuxnas meningslösa krig, ravefester attackeras och unga klassas som knarkare, unga förnedras med pissprover och cirka 10 miljoner barnprostituerade går runt i världen och säljer sig till vuxna.

Trots dessa faktum som jag redovisar, så frågar de äldre generationerna, våra förtryckare, oss oförskämt vad vi ungdomar vill. Vad tror ni, säger jag?

Jo, jag ska tala om för er vad vi vill. Vi vill krossa alla traditioner och avslöja alla lögner. Vi säger, nu är det slut på allt detta vi ungdomar tänker inte längre vara snälla och se på längre. Va? Vad menar ni, svarar ni med öppen mun och stora ögon. Egendomens helighet, den partriarkala familjen, religionens och syndens dogmatism, lydnaden till staten och auktoriteter vill vi göra upp med och ruska av oss, svarar vi kyligt.

Detta är vad vi ungdomar vill.

Men ni fattar inte. I stället låser ni in oss i LVU-hem, anklagade för att vara missanpassade. Skyldiga enbart till uppror mot de vuxnas värld och dominans. Detta är inte rättvist.

Andrea Dworkin skriver i sin artikel, "Terror, Torture, and Resistance" att kvinnor är en man från friheten, jag håller med. Jag anser även att vi ungdomar alltid är en vuxen från friheten. Denna slutsatts som jag med hjälp av Andrea Dworkin kan göra bevisar nödvändigheten av en kamp mellan den yngre generationen och den äldre generationen. Ja, den kristalliserar fram i mitt medvetande som ett behov av en "uppgörelse" mellan generationerna. Denna sist nämnda polemiken för mig, till ståndpunkten att jag fullt ut tror på nödvändigheten av "kamp" mellan yngre och äldre generationer för att överhuvudtaget uppnå social förändring för båda antagonisterna.

Jag underbygger mina egna teorier om en slags organiserad ungdomsrevolt med den amerikanska essäisten, fredsaktivisten, självlärda skolpedagogen, grundaren av "filosofin av funktionshinder" och förespråkaren av "Ungdomens kult" Randolph S. Bourne som levde på 1900-talet.

Med honom delar jag, exempelvis, hans idé om att ett konstant "kamp" mellan generationerna är viktigt ifall samhället på allvar ska kunna innehålla ett levande samarbete och samförstånd mellan generationerna. I klarspråk, vi behöver alltså för att vi ungdomen inte ska förtryckas, ett nytt samhälle som är i kontant upproriskt och revolutionärt tillstånd. "Kampen" eller vad vi nu ska kalla det, mellan generationerna är enligt mig i enlighet med Bourne:s teorier livsviktigt för att kunna uppnå jämställdhet mellan de yngre och äldre generationerna. "Kampen" är också viktigt för att kunna uppnå en ny positiv social situation mellan de båda generationerna. Denna nya situation som vi vill uppnå skildras bäst av Randolph S. Bourne egna ord:

"Jag vill se självständiga, självförsörjande och progressiva generationer som inte äter upp varandras hjärtan, utan kompletterar varandra och uppnår en spirituell fördelning av arbete. Jag vill att fädrar och mödrar vid sidan av att uppfostra barn ska leva egna självständiga liv, för att kunna addera sina egna konstnärliga livsverk till det gigantiska galleriet av personligheter från det förgångna."

"Kampen" är enligt mig nödvändigt för att överhuvudtaget komma nära den nya situation mellan unga och äldre som Bourne talar om, där vi får möjligheten att komplettera varandra. Självklart är en kompromisslös kamp nödvändig för oss unga, när det är ett faktum att samhället styrs av den äldre genrationen och de unga tvingas att böja knäna inför detta faktum. Vem vågar säga annat?

För att vi unga överhuvudtaget ska kunna överleva den äldre generationens opersonliga och reaktionära samhällssystem, så måste vi unga bli mer radikala än vad som är "naturligt". Vi måste även för vår egen överlevnads skull inse att de härskandes, det vill säga den äldre generationens, idéer och samhällsystem är en hel generation bakom flötet av det som är vår verklighet. Vi måste även inse att vi unga inte bara är den rådande verkligheten utan att vi även är framtiden och före vår egen tid. Denna sanning ger oss unga stora möjligheter och vi till skillnad från de äldre generationerna kan forma vårt eget ideal - en helt ny värld. Fri från allt skit och elände.

Av Adryan Linden 10 feb 2003 10:06