Hindarfjälls krona

som kan få mig att återigen älska?

Mina ögon,
Mina öron har bevittnat;
Krigets raseri
Krigets klagande stämmor ljuda från namnlösa krigare.

Min kropp har ridit ändlösa dagar och svarta nätter,
på den outröttliga hästen Grane,
som från gudarna skänkt mig tröst i mitt sökande efter dig.

Min vän,
den sanna avkomman av Sleipner,
odens häst har fört mig till porten av ditt liv.

Ty,
Vad är det jag ser?
I detta eviga mörker,
Hemvisten för sömnen och drömmarnas demoner.
Eld?
Brinnade eldar om natten här i Frankland?

Tuktar jag, Sigurd nibelsungarnas konungars Fafnerbanne,
Son av Sigmund.
Så innerligt,
efter vilt lågande kärlek?
Att min trötta och förvirrade själ beskådar detta fyverkeri i en overklig verklighet?

Se,
Grane i fjärran där,
Hindarfjälls krona eldsvådas med gudars konst.
Lika klart,
Skarpt,
Som Odens enda öga prisar denna plats av eldflugors dans,
mitt namn.

Hör på Grane
När dagens förkämpe,
Gryningen.
Nedgjort nattens barn,
Ska du Grane med fasthet föra mig upp på åsen,
Genom den eviga ringen av odödlig hetta.

Ha,
Se där morgonens lätta andedräkt,
Driver horderna av skuggor på flykt.
Den nya dagens födelse skri,
Komponeras av jordens fåglarnas sköna melodi.
Mitt drakhjärta uppfylls med värme,
åt dessa enkla varelser sanna språk,
som ty,
jag blott kan förstå...

Av Adryan Linden 08 feb 2003 11:00