Livsfruktan

Sköna ord,
osjälviska handligar.

Min, vän.
Min,
sorg låt mig få leva

Att lida,
är för mig att dö.
Varför pratar jag med mig själv?

Galenskap,
dårskap varför drabba min sorgsna själ?

Nej,
inte nu.
Min kropp,
tål ej mer.

Men,
med dig framför mig.
Så blir allt så sant,
falskheten som skapar min rädsla för livet;
borta.

Du,
min ängel står där med faklan av vänskap,
brinnande med aldrig slocknade kärlek.

Alla mina föreställningar om livets förtryck,
känns nu främmande,
som dessa ting aldrig hemsökt mina tankar...

Av Adryan Linden 07 feb 2003 16:15