Göm mig

fast det finns folk omkring överallt
pratar man inte med varandra
ju mera det finns
ju tystare är man
mot varann
där man delar samma hållplats

jag har gått omkring bra länge nu
och tyckt illa om mig själv
sneglat på de som finns omkring
och tyckt lika illa om dem
för att de står alldeles för nära

så ivrigt man vill veta att det är
lika bra att tiga
så gärna vill man ha kontakt
att det bara är inåt mot en själv
man skriker hallå och väntar
på ett svar man inte vill höra

en kopp kaffe med en gräddbakelse
en sval öl
eller lite av den goda mandellikören
får jag inte
men är ändå alltid väntad
fast jag dröjt så frågar du inget

tar emot med öppna famnen
lyssnar på det jag inte kan säga högt
omsluter och ger frid
ända in i hålet där själen borde finnas
den är inte där den har flugit ut
för plötsligt medveten
har jag blivit av tystnaden som
är bättre än kaffe och
gräddbakelser.

att jag kan stå vid hållplatsen
och låta mig forslas.

Av Solveig Sjöskog 07 feb 2003 09:38