Ett brutet jävla löfte

Vad som än sker vad som än händer äger rum i den låda som kallas liv och som ligger framför oss i en framtid som inte är vår utan Louises och Jacks så kommer jag aldrig att glömma känslan av närhet och ömhet och dina händer som var lite större än mina på platser av min kropp som är sensibla när jag hade dig och bara dig som jag älskade med all den kraft som jag mäktade tätt intill.

Jag kommer att minnas hur vacker du var när jag följde ditt ansiktes linjer och konturer och hur jag brukade kyssa din nästipp och du omslöt mina fingrar med dina läppar de som smakade så gott då log jag och din muns form när du skrattade etsade sig fast på min näthinna.

Hur du klamrade dig fast vid mig och jag vid dig och då var vi som ett en enda varelse byggd av kött blod och känslan av samhörighet och unga aningslösa oskuldsfulla känslor.

Ett andetag passerade
och du sa att du älskade mig.

Av Louise Larsson 07 feb 2003 09:42