Nonsens TV

Förmodligen har nonsens tv alltid funnits, men för min del tog femomenet fart på allvar i början av 90 - talet med program som "förlåt mig" eller det värsta programmet av alla där en käck Lotta Engberg gifte förvirrade par i direkt sändning. Programledaren var oftast en glad och bekymmersfri kvinna eller Magnus Härenstam, målsättningen tycktes ofta vara att "vanliga människor" skulle få ta plats i tv. I början av 90 - talet kändes dessa program exotiska, de representerade en minoritet i tv tablån. I dag är dock bilden en annan, de flesta har tillgång till de kommersiella kanalerna vars tablåer är fyllda av nonsens program och moraliserande sit com’s från 80 - talet. Tv bolagen förklarar ofta detta med att de visar vad tittarna vill se, något alla tv bolag speciellt de som är beroende av reklam försäljning måste beakta.

Vad tv bolagen aldrig talar om är vem som bestämmer vad tittarna vill se, är det tittarna själva som går till valurnorna var fjärde år för att rösta på vad som ska förekomma i tablån. Personligen har detta val helt gått mig förbi, eftersom det enda inflytande vi tittare har är att vi kan rösta om Jerker eller Meral ska vinna. Tittarna konsumerar det som kanalerna tillsammans med sina allierade kvällstidningar väljer att lansera. Det har absolut inget att göra med vad tittarna tycker om, de lär sig att tycka om vad som visas. Tur då att vi har public service som betalas av tittarna och vars uppgift är att visa program för alla, men gör verkligen SVT det?

Tyvärr har SVT och även deras syster SR, begått de klassiska misstaget att stirra sig blinda på vad konkurrenter gör och deras framgångar. I stället för att fortsätta med sin egen unika produktion, kopierar de nonsens tv och väldigt ofta gör de det sämre än originalet SVT senaste schackdrag är att locka tillbaka de yngre tittarna, tillväggångsättet är "yngre" program och programledare. Vill man vara elak skulle man kunna kalla det en "fördumning" men så kategorisk tänker jag inte vara. Däremot kan det vara på sin plats att ifrågasätta meningen med att ha en statlig radio och tv som ser och låter likadant som de reklamfinansierade dito. Hur ska vi då motiveras att betala licensen genom en stödgala på Globen med Kattis Ahlström och Anders Lundin kanske? När den statliga televisionen börjar underskatta tittarna börjar i varje fall jag undra om det inte är media som är de korkade och lättlurade.

Av Martin Cöster 06 feb 2003 09:34