Slaktaren

Den eviga stanken av föruttnelse och ond bråd död,
Har bränt sig in i ditt sinnes dunkla vrå,
likt ett bränmärkt boskap lever du ditt liv i skam

På gränsen till galenskap,
Genom lider du natten med de eviga besöken av de tomma och förvridna ansikterna
Miljoner och åter miljoner för dig namnlösa lät du passera,
Ner till dödens väntrum förda likt slaktdjur

Du stod där som ett rovdjur i väntan på kadaver,
för egoistik för att våga gå i mot flocken,
Valde du att bloda ner dina käftar och bli ett av antikrist dömda verktyg

Du upprepar för dig själv,
Att du bara lydde order
Men när du lämnas ensam så blir sannigen en tung börda,
Från dina händer ser du dropparna av blodet från de namnlösa människorna

Inga tårar,
inga tankar kan ge tillbaka jordens mördade barn
Första gången dina ögon blundade för slakten,
förlorade din själ sin mänskliga skepnad
Du blev främmande för dig själv och mänskligheten;
Ett monster utan återvändo

Känn lukten,
Se synerna,
Hör ljuden av livets sista skräckslagna stämmor,
Glömskan av ditt verk kommer inte lämna dina tankars stad...

Av Adryan Linden 05 feb 2003 13:26