Panelprostitutionens utspridning

Det har gjorts ytterligare ett tillägg i raden av värdelösa underhållninghållningsprogram. I dagarna såg jag "Spurt", en "skojfrisk" frågesport med sporttema och före detta stavhopparen Miro Zalar vid en pulpet med poängräkning. Aldrig tror jag mig ha sett något värre. Inte ens Fredrik Belfrages efterapning av "Vem vill bli miljonär", "Vinna eller Försvinna", nådde till sådana usla höjder. Gästerna var de samma som alltid. Thomas Oredsson med skäggiga smilgropar och glasögon på nästippen satt på höger sida tillsammans med Gry Forsell iklädd Luleå Hockey-emblem och sin gamla Silikonfrisyr. På motstående sida satt Tina Leijonberg vid sidan av ingen mindre än den gamle schlageremigranten Nick Borgen. Jag trodde han var död, döende eller landsförvisad. Ingen har väl hört något från gamle Nick sedan hans Hyland-remix i den där hockey-låten för några år sedan. Vips sitter han i "Spurt" och leker sportkunnig. Varför vet väl ingen. Jag tvivlar på att Nick Borgen på nytt skulle vara aktuell med tillexempel en schlagerlåt.

Men vad vet jag? Inte mycket kanske. För lika oförstående som jag är till Nick Borgens medverkande, lika ovetande är jag om Thomas Oredsson och Tina Leijonbergs inkomstkälla och dagssysselsättning. Jag har vuxit upp med Oredssons nöjespanelprostitution. Söndagsöppet är bara förnamnet på den oändliga radda av "skojfriska" program han medverkat i. Försörjer sig människan på detta? Kan man försörja sig på ge dumma svar på dumma frågor? Jag vet själv inte vad Oredsson annars gör i sitt liv. Förmodligen slår sig många för pannan vid detta påstående och ropar ut ett för majoriteten självklart svar. Men hur ska jag som konsument av billigt TV-nöje kunna veta det?

Samma sak gäller Tina Leijonberg. Jag vill minnas att hon bröt foten i en gigantisk strumpa på Gunde och Agnetas fort, var en klagande rullstolskärring i några veckor för att sedan falla in i panelmissbruket. Problemet med underhållningsprogram som "Spurt" är dess bristande variation och innehåll. Det märks tydligt att mer tid har lagts ner på dekor och vinjettmusik än själva programinnehållet.

Den enda variationen i den här nya nöjessatsningen var programledaren. Fredrik Belfrage och Martin Örnrot har ersatts av OS-veteranen Miro Zalar. Fel man på fel plats. Zalar är inte bara torr och humorlös, han förtar hela idén med nöjesprogrammet genom att med militärisk stränghet kommendera de tävlande med hela handen. När Thomas Oredsson busigt piper på sin "jag-kan-frågan-låt-mig-svara-boll" blir Zalar tokilsken och ryter åt Oredsson att hålla fingrarna i styr. Miro Zalar borde hålla sig till att springa med långa käppar i kortbyxor. Ändå illustrerar hans personlighet i programmet väl utvecklingen av nöjesTV.

Precis som Zalar tycks inte SVT i det här fallet bry sig om kvaliteten i sitt nöjesutbud. Endast en halvkass kvantitet trötta licensbetalare kan vila ögonen på efter en arbetsdag och mikrolagad gårdagsmat. Det är hög tid att försöka förnya sig. Genom nya kreativa tankegångar föds säkerligen något bättre än lama paneldueller.

Av Robert Johansson 04 feb 2003 19:30