Syna krigspropagandan

Per Ahlmark skriver på DN:s ledarsida 25/1 att "Förenta staterna vet att de har att välja mellan ett icke-nukleärt krig nu och ett nukleärt inferno om tre fyra år". Hans argumentation uppvisar två karaktäristiska drag för krigspropaganda: Å ena sidan uppmålas denna nattsvarta skräckvision om vad som händer om USA inte anfaller Irak. Å andra sidan följer en rosenskimrande optimistisk bild av vad som kommer att hända i Irak efter ett krig.

Då påstår han att besvärliga krigskritiker kommer att sluta att "obstruera och ställa villkor" eftersom "Saddam har fallit och miljoner irakier börjat jubla över sin nya frihet". USA:s trupper kommer vidare att "skydda landet från inbördeskrig, garantera att nästa regering växer fram genom avtal och senare fria val samt att Irak blir ett slags federation". Som om inte detta vore tillräckligt orealistiskt klämmer han också till med att Bush-administrationen kommer att "se till att irakierna och världen också inser att Amerikas närvaro inte handlar om ockupation utan om befrielse". Till sist påstår han att våldsanvändning mot Irak är ett bra sätt att möta hotet om kärnvapenspridning till så kallade skurkstater.

Men om USA använder våld mot Irak för att de inte ska kunna uppnå kärnvapenkapacitet medan de inte gör det mot Nordkorea som öppet säger att de har samma vapen; vad lär sig "skurkstaterna" av det? Självfallet att det är bra att ha kärnvapen, för då attackerar inte USA. Eller kanske mer precist; att det enda säkra skyddet mot supermaktens förödande anfall är att inneha avskräckande kärnvapen exakt samma logik som ligger bakom också USA:s kärnvapeninnehav. Alltså ökar risken för att fler farliga diktaturer runt om i världen försöker skaffa det.

Med detta vill jag inte ha sagt att USA bör anfalla Nordkorea även om det säkert i mångas ögon skulle vara mer konsekvent. Man kan aldrig driva igenom ickespridningen av kärnvapen med våld; man kanske kortsiktigt kan minska förmågan att skaffa dem, men eftersom viljan att förfoga över dem snarast ökar lär sådana försök på lång sikt i stället få motsatt effekt. Det är kontraproduktivt, helt enkelt.

Dessutom skulle ett krig mot Irak, även denna gång, främst slå mot miljoner maktlösa irakier. Det finns ingenting som garanterar att det skulle få bort diktatorn. Det är i stället mer sannolikt att kriget även denna gång skulle försvaga folket så att Saddam kan stärka sin makt och skylla alla missförhållanden i landet på "Den store Satan". Att säga att man anfaller dem för att hjälpa dem att störta en diktator är absurt, man besannar ju bara i så fall, i de utsattas ögon, ovanstående Saddam-propaganda.

Man kan inte låta bli att undra om Per Ahlmark, om han levde i Irak, verkligen skulle jubla över en militär attack som resulterar i närmare en halv miljon dödade och sårade, ökad barnadödlighet, sjukdomsspridning, fattigdom och stora flyktingströmmar? Se FN:s beräkningar i "Humanitär katastrof hotar Irak vid invasion" DN 26/1, sid. 8

De enorma resurser som USA vill satsa i detta projekt skulle kunna användas bättre i fredens och demokratins tjänst. Då skulle de också visa att det faktiskt är just fred och demokrati de vill uppnå.

Den sista januari sa Bush: "My most important obligation is to protect the American people from further harm. And I will do that." Bush syfte att trygga amerikanska liv är självklart helt legitimt. Men att försöka göra det på bekostnad av irakiers liv är inte bara moraliskt tvivelaktigt, det är en mycket riskabel strategi som snarare ökar risken för framtida attacker.


Så vad kan en vanlig svensk göra? Hur kan man visa att man inte accepterar krigspropagandan? Jag har valt att skriva under det pågående internationella uppropet som i Sverige formulerats i följande fem paroller;

- Nej till krig mot Irak!
- Inget svenskt stöd till krigsplanerna!
- Låt FN:s vapeninspektörer slutföra sitt arbete!
- Häv sanktionerna mot Iraks folk!
- Stärk insatserna för demokratiska fri- och rättigheter i Irak!

Du som stöder detta upprop kan maila dessa paroller till
registratorprimeminister.ministry.se

Du kan även skriva brev till
Statsminister Göran Persson
Statsrådsberedningen
103 33 Stockholm

Av Anna Borgeryd 02 feb 2003 12:29