Den enda kvinnan

Filmen utspelar sig under medeltiden och syftet är att visa hur den höviska kärleken kanske kunde gestalta sig. Och att det var kvinnor av hög börd som uppmärksammades, alltså de kvinnor som räknades. I den här historien är Ulf, en ung adelsman förälskad i ers nåd Katarina. Men hon ska gifta sig med herr Magnus. Vilket gör den trånande Ulf förkrossad.


1. EXT. HUS - KVÄLL

Det är sommar och skymning, en gårds siluett syns på en höjd ovanför en sjö. Skog runtom. Det lyser varmt ur fönstren. GÖKEN hörs i tystnaden.


2. INT. MATSAL - KVÄLL

Matsalen är upplyst av eldstaden och facklor. Det hänger gobelänger på väggarna. Ett stort matsalsbord står framför eldstaden. KATARINA, 20, sitter framför elden. Hon är klädd i en vacker klänning. Pigan bakom henne reder upp hennes hår, tjänare springer och håller på att plocka av från bordet efter en nylig måltid. I Katarinas drömmande förföriska ögon speglas skenet från en eldstad. Hennes mun småler. Så viftar Katarina med sin ena hand bort handen som håller på att lösa upp hennes frisyr. Katarina gör en irriterad grimas.

KATARINA
Aj... försiktigt!

PIGA
Ursäkta Ers nåd...

Katarina vänder sig åter mot elden. ULF, 23, och GUNNAR, 22, står lutade mot väggen vid dörren in till matsalen. Även de har kostbara kläder på sig. De ser tyst på Katarina. Ulf suckar. Gunnar ser frågande på honom. Ulf rycker uppgivet på axlarna och ser drömmande mot Katarina.

ULF
viskar
Vilken skönhet... det finns inget liknande...

GUNNAR
hyschar
Sch, hon kan höra dig...

ULF
ler sorgset
Det jag säger kan vem som helst se, hela världen kan beskåda henne... denna vackra bräckliga ros...

GUNNAR
fnyser
Nog har hon väl taggar också, som allt annat kvinnfolk...

Ulf fortsätter som om han inte hört Gunnar.

ULF
drömmande
Om bara jag blev den som fick plocka hennes silkeslena kronblad...

Gunnar frustar till och vänder sig halvt mot väggen för att kväva skrattet. Ulf ler artigt mot Katarina.
Katarina ser irriterat mot Ulf och Gunnar. Hon rättar till klänningen och vänder högdraget ansiktet tillbaka mot elden.

ULF
Fulländad, Gud visste verkligen vad han gjorde när han skapade kvinnan...

GUNNAR
Eller inte, med tanke på hur förvridet ditt huvud verkar vara, undrar om vår herre förutsåg det, då skulle han kanske ha tänkt sig för...

Dörren öppnas och MAGNUS, 26, kommer in. Ulf och Gunnar bugar när han går förbi dem. Magnus nickar till svar. Han går fram till Katarina som ler stort. Magnus faller på knä och fattar Katarinas hand.

MAGNUS
Hur mår ni ers nåd Katarina...

Katarinas hand kramar Magnus hand.

KATARINA
lågmält
Underbart herr Magnus... Jag hade inte väntat mig din ankomst förrän imorgon middag...

Magnus reser sig och sätter sig på en stol mittemot Katarina.

MAGNUS
Det är svårt att hålla sig ifrån er, jag saknade er så mycket...

KATARINA
Jag är glad att ni kom tidigare.

Ulf tar tag i Gunnars arm.

ULF
viskar upprört
Vi går nu... jag klarar inte av att se henne tillsammans med...

Ulf gör en arg gest mot Magnus rygg. Hans ansikte är bistert.

ULF
...den där...

Gunnar nickar. De drar sig tyst ut genom dörren.


3. EXT. SJÖN - DAG

Katarina står vid strandkanten och ser ut över sjön. Det är soligt. Hon ser lycklig ut. Ler för sig själv. Ulf närmar sig henne bakifrån uppifrån huset. När han kommer fram står han tyst en bit bakom henne en stund. Katarina märker honom inte, hon böjer sig ner och tar upp stenar hon kastar i vattnet. Hon småskrattar för sig själv. Ulf harklar sig. Skrämt hoppar Katarina till och vänder sig om.

KATARINA
ilsket
Vet inte kusin att det passar sig inte att smyga på folk!

ULF
Förlåt, det var inte min mening att skrämma er! Det är en fin dag... jag hoppas jag inte förstört ert goda humör...

KATARINA
Det har ni inte. Jag tänker inget låta förstöra den här dagen. Den är verkligen underbar.

Ulf går fram till hennes sida. Tystnad uppstår. Ulf kastar småsten i vattnet. Katarina ser inte lika glad ut som tidigare.

ULF
Ni verkar inte särskilt glad över mitt sällskap ändå.

Katarina
ler ansträngt
Jag hade inte förväntat mig att se kusin här, Gunnar sa att ni skulle ut och jaga idag tillsammans med Magnus.

ULF
Jo, visserligen skulle vi det, men min häst är halt så jag stannade kvar... synd på en sådan fin dag, att inte kunna jaga, men tänk att få tillbringa den med er istället...

Ulf vänder sig mot Katarina, hon vänder sig bort och börjar gå längs sjökanten.

KATARINA
Vem säger att ni får tillbringa den med mig...

Ulf tar tag i Katarinas arm och svänger runt henne mot sig.

ULF
Vill kusin inte det då? Roas ni inte av mitt sällskap?

KATARINA
besvärad, slår ner blicken
Jo...

ULF
häftig sinnesrörelse
Du är så vacker Katarina!

Katarina ser skrämt upp.

KATARINA
Vad menar du Ulf?

ULF
Du kan inte ha missat mina blickar. Åh, Katarina, mitt hjärta känner för dig.

Katarina sliter häftigt loss sin arm, andas ljudligt.

Katarina
arg
Hur understår du dig? Nog har jag känt de blickar du gett mig, men har jag någonsin besvarat dem? Har jag?

Ulf slår ner blicken, svarar inte. Katarina blundar, tar ett djupt andetag, öppnar ögonen igen.

KATARINA
Ulf, nog med dumheter, du vet inte vad du säger... vi glömmer...glömmer det här nu..

Katarina vänder sig om för att gå.

ULF
Du menar alltså att ditt hjärta aldrig känt något för mitt?

Katarina stannar, vänder sig sakta om.

KATARINA
Lyssnade du inte på vad jag precis sa?! Du vet att jag ska stå som brud till herr Magnus vid midsommar?! Det kan ju inte undgått dig!!!

ULF
Nej, men det krossar mitt hjärta...

De ser på varandra.
ULF
lågmäld
Jag önskar dig all lycka... men du ska veta att du alltid kommer att finnas i mitt hjärta...

Ulf går tillbaka mot huset, Katarina står kvar.


4. EXT. STALLBACKE - DAG

Ulf och Gunnar går på stallbacken, språkar. Tjänare går förbi, bär på hinkar. Ulf suckar, ser olycklig ut. Gunnar boxar till honom på armen och skrattar.

GUNNAR
Nog visste du att det skulle gå så, du får bara hoppas att Magnus inte får höra om det!

ULF
Du tror mig inte! Katarina var min stora kärlek, och jag kommer aldrig att få henne...

GUNNAR
Det finns fler kvinnor här i världen min vän!

ULF
dramatisk suck
Inte som hon...

Gunnar nyper en förbigående piga i rumpan, pigan snubblar till och faller nästan på Ulf. Ulf puttar med avsmak undan henne. Gunnar ler brett.

GUNNAR
Du ser väl att här kryllar av kvinnfolk!

Ulf skrattar föraktfullt och skakar på huvudet.

ULF
En kvinna? Den där? Du kan ju inte skilja en häst från en åsna!

Ulf knuffar lekfullt till Gunnar och skrattandes går de in i stallet. Kameran sveper över huvudbyggnaden, Katarina skymtar i ett fönster, och sedan vidare ut över sjön.


Detta är ett bidrag till Sourze kulturs och SFI:s Manusfabrik.

Av Ida Boman 02 feb 2003 12:49