Att slicka röv

Min sambo och jag var nära vänner med ett annat par, vi kan kalla dem för Marcus och Anette. Marcus och Anette kom ofta till vår lägenhet och hälsade på, väldigt trevligt till en början, tills de började komma varenda dag, utan att ens ringa först, de bara kom hit och ringde på och förväntade sig en jäkla massa, till exempel att låna datorn, telefonen, käka mackor, eller va fan som helst.

Det började gå till överdrift, milt sagt. Så då frågade jag dem om de inte kunde ringa innan de kom, "så man vet, i alla fall"...
Jovisst, det gick ju bra, de började ringa innan det är väl det minsta man kan begära. Till saken hör att de knappt kunde träffas nån annanstans än hemma hos oss, eftersom Marcus styvmamma inte ville ha Anette i sitt hus, och Anettes mamma inte ville ha Marcus i sitt hus. Att det rör sig om två vuxna människor i 20-årsåldern hade inte särskilt stor betydelse, och det kan jag förstå, för om man tillåter att ens föräldrar behandlar en så utan att ens säga ifrån så blir man väl en dörrmatta? Jag menar: Är man över 20 år så bestämmer man väl vem man tar hem till sitt eget hus utan att mamma är där och hötter med pekfingret, haha!

Nåväl, så gick tiden, och dessa två började komma allt mer sällan... Typ de ringde och frågade om de kunde komma, men de kom inte i alla fall, och där satt vi som två fån och väntade på dem. När man kunde gjort andra saker. Kort sagt så slösade de ens tid ganska mycket. Så jag sa till dem efter att det hänt några gånger att de slösat bort vår tid att "Ni behöver inte komma hit mer, verkligen!!!" Och när man träffades nästa gång så var fjäsket igång; att slicka röv, det var de bra på eloge!

Till slut kom vi överens om att de kunde i alla fall ringa och säga om de kunde komma eller inte, när vi hade bestämt.
Och ja, det funkade väl bra ett tag, tills en kväll, när Marcus ringde och sa att de inte kom för typ hundrade gången i rad, då kände jag att jag tar inte mer skit nu, och då sa jag "Ja som vanligt då!" Och OJ vad han tog illa upp, ja, men det förstår jag att han gjorde, det kan inte vara lätt att ta konstruktiv kritik när man inte ens gjort fjortisuppror hemma!

Så: de slutade höra av sig över huvud taget skönt att slippa dem. Ja, det måste vara jobbigt att inte kunna utnyttja oss mer... Dock är man tvungen att träffa dem varje söndag eftersom vi spelar innebandy då. Och jag blev inte förvånad när Marcus förra gången var igång med att fjäska för en annan kille, som snart ska flytta hemifrånslicka röv, slicka röv. Det förstår jag eftersom jag tror ju inte att Marcus och Anette vill träffas i diverse trappuppgångar, eftersom det är så jävla kallt ute. Usch, ja, det måste vara jobbigt att inte ha ett liv...

Så. Jag var ganska förbannad, och berättade det för en polare till oss. Vi kom fram till att han skulle spionera lite åt oss, att han skulle snacka med Marcus och se vad han sa om oss. Och det var inte lite det, förutom att de är deppade över att vi tagit bort bilder på dem från vår hemsida, så har jag "gjort saker som irriterat mig och Nettisen..." och "hon gör vissa saker i lägenheten och har resonemang som kan vara konstiga ibland".

Till Marcus: Men du, lilla vän, jag bor här, och jag bestämmer i min lägenhet, passar det inte så kan du dra men det ville du inte va? Jävla mes, du vågar inte ens säga nåt...!
Så nu betraktar jag dessa två som dasspapper: först är de i min röv, och sen spolar jag dem...!
Hehe... det ni!


Fotnot: Marcus och Anette är fingerade namn.

Av Maria Lindehoff 02 feb 2003 14:15