Jag hoppar på i farten

Fan, vad jag får betala...
Nu är det dags att betala notan.
Mitt liv i sus o dus
ett evigt rus,
Och ja, ibland har det varit vansinnigt roligt.

Hela kroppen ömmar
varenda muskel säger ifrån
jag är ini döden trött,
måste jag gå igenom detta.
Jag känner mig som en elefant utan snabel.

Jag lever i cellgifternas värld,
en liten värld vid sidan av,
Det är min inträdesbiljett
till det verkliga livet.
Det är mitt tredje år av inkvalning.

OK, jag är beredd att betala vadsomhelst, nästan,
ibland får jag en vision,
då är jag tillbaka i livet
på livets egna villkor
just nu har jag en period där jag sonar mina brott.

Sen, när jag är tillbaka i livet, om någon månad,
då skall jag vara rädd om livet
istället för rädd för livet
ut ur dimman, land i sikte!!!
Men att det ska ta sån tid att nyktra till, jo det ska väl det.

Min son sa till mig för nåt år sen,
jag bor hellre i en skokartong än med dig,
han valde att flytta strax efter det,
det var ett klokt beslut.
Hans favoritprogram är Helt hysteriskt, det finns samband.

Det är fan synd om människorna, som han sa, patetiskt nog,
ensam e stark, en stor stark...
och en fet på det, lite rohypnol och en macka till,
runda sedan av med en coctail,
få se nu glömde jag att ta nåt, äh, då tar vi det från början igen.

Inträdesbiljett var det, jodå jag står på väntelista,
jag har hört att det finns biljetter kvar.
Det får kosta som sagt
jag betalar, med råge vilket nog är i sin ordning.
Håll karusellerna igång, jag hoppar på i farten.

detta är ett bidrag.....

Av ewa berner 31 jan 2003 14:23