Vi har alla blod på händerna

Den som följer med i den politiska debatten kan lätt få villfarelsen att det bara är extremistpartierna på yttersta höger och yttersta vänsterkanten som har en tvivelaktig bakgrund och blod på sina händer. Men tittar man närmare på våra svenska riksdagspartier inser man att nästan inget parti kommer undan. Den moderna politiska historien är full av misstag, övergrepp och blodspillan - även från partier som idag anses vara demokratiska.

Vi kan börja med socialdemokraterna, de är trots allt det största partiet och har haft makten i Sverige under lång tid. De insåg tidigt att den revolutionära socialismen skulle otvivelaktigt leda till blodspillan och de blev istället så kallade reformister, där målet från början var att införa socialism den parlamentariska vägen att socialdemokraterna idag helt har övergivit tanken om socialism är en annan diskussion. Socialismen skulle byggas genom folkhemmet, den sociala ingenjörskonsten. Men i folkhemmet hade man inget att göra om man inte passade in i idealbilden av en stolt svensk arbetare. Den som på det minsta sätt avvek, genom till exempel handikapp eller för att de hade fel etnisk bakgrund var inte mycket värda.

I Uppsala låg det rasbiologiska institutet, sanktionerat av socialdemokratin, vars uppgift var att klassificera och mäta olika "människotyper" och vars mål var att förbättra den svenska folkstammen. I socialdemokraternas folkhem ordnades tävlingar där årets "A-barn" utsågs. För att kunna vinna skulle du vara av god svensk stam, blond, välnärd och i god fysik.

Den socialdemokratiska rasbiologin ledde till ett av välfärdsstatens värsta övergrepp - tvångssteriliseringar. Där handikappade eller andra som av staten ansågs ha dåliga gener tvångssteriliserade så att de inte kunde föra sina dåliga gener vidare. Att dessa övergrepp sköt i höjden efter andra världskrigets slut, och avslöjanden om nazisternas raspolitik, för att fortsätta ända fram till 1970-talet är onekligen ett mörkt kapitel i socialdemokratins historia.

Från socialdemokraterna hoppar jag raskt över till moderaterna. Moderaterna har sin grund i det gamla Högerpartiet. Högerpartiet eller Högerns riksorganisation var för så sent som för 70-80 år sen motståndare till allt som vi idag förknippar med demokrati; demokratiskt valt parlament, fria och jämlika val för män och kvinnor, yttrandefrihet och så vidare. De ville gärna behålla den kungliga makten och var motståndare till alla demokratiska reformer som kunde hota den aristokratiska klassens ställning.

Under 30-talet så bestod högerns problem i att de var lite för tyskvänliga, högerns ungdomsförbund, Sveriges nationella ungdomsförbund, gick till och med så långt att de blev ett rent nazistiskt förbund, och bröt med moderpartiet.

Att de under 80-talet beundrade, och talade väl om, Storbritanniens järnlady Margaret Thatcher kan väl också anses som något tveksamt. Speciellt med tanke på att Thatcher är god vän med, och stor beundrare av Pinochet.

Man kan ana att det även fanns svenskar, inom toppskiktet i moderaterna, som inte såg några problem med Pinochets brutala politik eftersom han förde en utpräglat nyliberal ekonomisk politik.

På senare tid är det främst moderaternas problem med att ta avstånd från de främlingsfientliga krafter som har visats, bland annat genom Uppdrag Granskning, som finns i partiet.

Vänsterpartiet står näst på tur. De senaste 10-15 åren har vänsterpartiet ganska framgångsrikt gjort allt för att tvätta bort sin kommunistiska stämpel och har lyckats etablera sig väl som ett reformistiskt socialistiskt parti.

Men man får inte glömma bort att de enda fram till 1990 var ett kommunistiskt parti och åtminstone fram till 1960-70-talet ett moskvatroget sådant. Och alla de brott mot mänskligheten som har begåtts av Sovjetunionen i socialismens namn behöver jag knappast gå in på här.

När Stalin vars skräckvälde är vida omtalat dog 1953 höll C.H Hermansson som 1964 blev partiledare ett tal där han bland annat sa:

"Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän."

Trots vänsterpartiets officiella avståndstagande från kommunismen de senaste åren finns det fortfarande en hel del som kallar sig kommunister kvar i partiet. Det hänger kvar tavlor föreställande Lenin i partilokaler och många vänsterpartister får nåt lyriskt i ögonen om man talar om Castro och den kubanska revolutionen. Och partiets ungdomsförbund ser sig fortfarande officiellt som ett revolutionärt kommunistiskt förbund.

Även ett så relativt "mesigt" parti som folkpartiet döljer ett blodigt förflutet. Fast då får man gå tillbaka mer än 200 år. Folkpartiet är idag ett parti som vilar på liberala värderingar och liberalismen som ideologi.

Liberalismen kan man säga tar sin början i den franska revolutionen 1789. Franska revolutionen var en synnerligen blodig händelse. Medlemmar ur den kungliga familjen, adeln och ur prästerskapet avrättades i massor. De var i princip fritt villebråd och slaktades under massornas jubel. Och denna blodiga revolution var alltså startskottet för den ideologi som folkpartiet idag säger sig företräda.

Sen kan man heller inte komma ifrån det faktum att det under Ådalsmassakern 1931 var en regering bestående av frisinnade folkpartiets företrädare som hade det yttersta ansvaret.

Likaså under senare år har en del ledande folkpartister varit lite väl onyanserade i Israel-Palestina konflikten, med ett kanske allt för hårdnackat stöd till Israel. De har i alla fall varit dåliga på att officiellt fördöma Israels behandling av palestinierna.

Centerpartiet eller Bondeförbundet som de hette fram till 1957 hade vid sitt bildande 1921 rasbiologiska idéer inskrivna i sitt partiprogram. De hade bland annat punkter om skydd för "bevarande av den svenska folkstammen mot rasförsämrande element". Under 1920-30-talet hade partiet starka drag av antisemitism, rasism - de såg bönderna som den svenska rasens "renaste och värdefullaste del" - och antidemokratiska tendenser. I organisationer knutna till Bondeförbundet, som till exempel Jordbruksfolkets Riksförbund, fanns dock den mest uttalande rasismen och antisemitismen.

De två sista partierna i riksdagen, kristdemokraterna och miljöpartiet är lite svårare. Miljöpartiet får nog anses vara det parti i riksdagen med "snällast" historia. Det enda som de kan ha emot sig är att en del galningar inom djurrättsrörelsen och den militanta veganrörelsen röstar på dem, men det kan knappast partiet lastas för.

Kristdemokraternas största problem är däremot den inofficiella koppling som dock finns till en del suspekta kristna sekter som till exempel Livets Ord och det faktum att många ledande kristdemokrater har sagt minst sagt suspekta uttalanden om bland annat homosexuella.

Fast å andra sidan kan man ju säga att kristdemokraterna får bära det tunga ansvaret för alla handlingar som har begåtts i kristendomens namn. Ingen annan ideologi eller rörelse har nämligen krävt så många liv eller åsamkat så stort lidande.

---

Källor: "Sverige efter 1900" av Stig Hadenius, Björn Molin och Hans Wieslander Nationalencyklopedin, www.30november.nu, www.algonet.se/stampede/vpk.html
m.m

Av Daniel Ekman 29 jan 2003 11:54