Svettiga morgonens prinsessa, del 3

Lyckliga dagar igen eller? Kristian visste att han var ganska långt från ett geni, men att han var så dum kom som lite av en obehaglig överraskning. I flera timmar hade han grubblat, våndats och gråtit. Allting helt i onödan.
Nu behövde han lita till hoppet på den perfekta kvällen. Dessvärre visade hans erfarenheter att hoppet ofta kom tillbaka och bet honom i ändan.

20.30-24.00. Det innebar tre och en halv timme. Drack de en öl eller drink i halvtimmen, vilket var det minsta man kunde räkna med, skulle det innebära att de båda var ganska talföra när det var dags att lämna in kortet.
Kristian var inte orolig. Han kunde oftast sköta sig vid de nivåerna och Maja hade heller inga problem med nykterism

Klockradion visade 18.06. Han gick en sväng till spegel igen. Ingen kul syn. Duschning och rakning skulle behövas. Sommarskäggstubben hade vuxit sig mer än godtagbar. Tyvärr hade varken raklödder eller blad ingått på senaste inköpslistan. Men rakade han sig bara direkt efter duschen skulle nog inte huden rispas upp allt för mycket.

Om han vore Maja, skulle han ens överväga att tänka sig en lycklig framtid tillsammans med Kristian? Han tittade på killen i spegeln. Mörkbrunt hår med fler virvlar än Stilla Havet, normalbyggd kanske, tatueringar på armarna och en skäggstubb som inte skulle gå igenom passkontrollen till Pakistan. Maja och Kristian. Kristian och Maja. Hur skulle hon se ut bredvid honom? Troligen snyggare och överhuvudtaget opassande.

Tvivel med väldigt stort T. Han var kanske rolig ett par timmar på krogen men samma skämt uppfostrar inte deras gemensamma barn. Maja, trodde han, var många mäns dröm. Det fanns bara i hans kvarter ungefär 300 stycken som skulle vara mer passande. Hon skulle vara en skinande ljusgudinna och virvla bort allt damm.

I 15 år hade de känt varandra. Hur länge hade han velat ha henne som mer än vän? Tolv år, sju år, två dagar? Han visste inte riktigt. Det var så lika känslor. Kanske skulle man inte dela badkar med de man redan visste allting om.
Kristian hade sett alla hennes faser. Rött hår, blått hår, svart hår, inget hår. Manchesterpop, grunge, svartrock, britpop, indienåt, Evert Taube... Han hade sett Tobias, Fredrik, Nader, Henry, Stefan och andra han inte mindes namnet gå och försvinna förbi. Han hade tagit emot 1000 liter Majatårar på hans axlar.

Han gick och rev i garderoben och la fram lite kläder för begrundan. Den grå tröjan med snygga texten? Nej, för varm. Vita skjortan? Nej, för vit. Kanske den kortärmade skjortan som sa jag klär mig löst och ledigt på något snobbindiealternativt sätt. Kunde duga tillsammans med de grå tunna byxorna.

Maja hade haft på sig en jeanskjol och svart munkjacka den dagen hon gick på flyget till London. Fem år sedan. Hennes hår hade varit precis så långt att det gick att samla ihop i en liten svans. Kristian mindes massa detaljer, som att en pappa skällde på sina barn, att flyget skulle vara 25 minuter försenat, att det hade regnat i fyra dagar.
De kramades mellan 11.56 och 11.59 innan hon var tvungen att gå.
- Du ser ut som att du kommer kräkas, sa hon och försvann.

- Min lilla snutt, hördes någonstans långt i bakgrunden.
Maja kom hoppandes på golvet emot honom.

Kristian gick in i duschen och Maja följde efter. Sin vana trogen hoppade hon upp på handfatet, speglade sig i kranarna och visslade.

Han duschade av sig, slängde en blick på Maja som glodde på honom med ena ögat.
- Pervofågel.

Rakningen smärtade mycket riktigt. Det blödde här och var från ansiktet. När han la på små pappersbitar såg det ut som han blivit pestsjuk. Snyggt.

Tiden gick fort. För fort kanske. Fast han hade förberett sig, på något sätt. Ändå kände han sig lika tom som... Ja, något som är väldigt tomt.

Lite mer än en timme kvar. Han försökte tömma förhoppningarna, lägga de på det vanliga stället
Han log åt sitt eget infall av pessimism. Han började låta mer pessimistisk än den där konsumentsnubben på tv.

- Jag har ju dig, sa han åt Majas håll.
- Nubbe på fredag, sa hon.

Sommarvärmen gjorde sig påmind. Han kunde inte dra på sig snyggkläderna förrän i sista stund om han inte ville svettas floder. Mötet med hans egen gudinna skulle bli nog så svettigt ändå. Det enda han kunde hoppas på var att komma hem med alla kroppsdelar i behåll.

Av Andreas Soneryd 25 jan 2003 12:43