Skolan!

"Tänk så mycket kunskap jag skulle ha haft idag om grundskolan hade sett mig som den jag var?" hörde jag en ung man utropa för sig själv en dag. Och de orden fick mig att ytterligare bekräfta den uppfattning jag alltid haft om skolan av idag. På våra skolbänkar sitter år efter år nya elever som ska formas efter det vedertagna mönstret och de värderingar som är "acceptabla" i dagens samhälle. Alla ska stöpas i samma form och ve den som har ett sinne för sig, en egen personlighet som inte låter sig formas efter de fastställda normerna. När ska vår skola, den så viktiga inkörsporten i livet någonsin stå som förebild för den lilla människan?

Att lära sig att läsa, skriva och räkna hör väl till de mest grundläggande kunskaperna och är naturligtvis viktiga. Men sen? Alla barn har redan från början en egen personlighet och intressen som bör följas upp. Varför inte backa upp dessa och låta barnet utvecklas inom de områden som låter dess nyfikenhet och glädje att lära mer få flöda?
Istället stryps alla försök till den egna individualiteten och ett slags utanförskap blir istället vad barnet får lära sig. En väldigt hård och svår läxa. Och är den på något sätt nödvändig? Till vad nytta?

Jag vet att en lärare idag inte själv har möjlighet att förändra skolsystemet. De säger detta själva och är medvetna om att det är viktigt att göra skolan till en plats där barnen får lära sig att det är roligt att inhämta kunskap. Jag vet också att det finns många duktiga och inspirerade lärare som, om de hade haft möjlighet, kunde ha bidragit till att många fler barn kunde fått lära sig att kunskap är något roligt och positivt istället för som det nu är i många fall. Intressen som kunde ha varit till nytta och glädje på ett tidigt stadium förkvävs och ersätts med ämnen som som är viktiga, men som borde följas upp efter vart och ett barns utveckling. Och varför finns inte ämnen som redan från början tar upp det viktiga med att vara människa?

Andligheten kallas för Religion och lär ofta att religion är något negativt. Det är människors sätt att tolka andligheten och stoppa in den också i olika fack. Man dödar i sin religions namn. Man har gjort och man gör fortfarande.
Men var är fortsättningen i detta ämne för eleven? Var får hon lära om sin egen andlighet, sin egen själ och om hur man hittar sig själv?

Det är frapperande hur många vuxna idag som söker sig själva, som kommit till den punkt där de upptäcker sin vilsenhet. Så jag undrar om vi inte skulle ha varit starkare individer överlag om vi ... som den unge mannen uttryckte det ... hade blivit sedda som de vi är redan från början?

Bland ungdomar/vuxna människor är det idag alltmera vedertaget, seriöst och viktigt att ha möjlighet att utveckla sitt eget jag och söka sin identitet. Individualiteten hyllas och man kämpar för sin personliga prägel. Varför har inte ett barn i första klass den möjligheten? Och konsekvenserna? Ett utanförskap kan uppstå och i det ligger risken för mobbing som kan skada för mycket lång tid framåt i barnets fortsatta liv.
/En röst från skolbänken f.d


Detta är ett bidrag till Sourze författarskola också, vill jag påpeka.

Av Lillith C. Castor 25 jan 2003 12:30