Grannbyen Del 2 av 3

Två dagar senare strax efter klockan två på eftermiddagen ringer telefonen på Klaus kombinerade kontor och verkstad. Det är Ulf Tårnborg. Han beklagar och ursäktar att det blev som det blev sist, men det är nog bra om både han och Klaus funderar en gång till över ett något djärvare färgval, som han säger bättre ger uttryck för klubbens höga ambitioner. Klaus känner hur det hugger till i maggropen och en sorts hetta uppstår i hans skalle, men han lyckas hålla tätt även denna gång. Han svarar Ulf att lite tankearbete mår man bara bra av, men Klaus har redan tänkt klart. Båda var aktiva i motståndsrörelsen och båda känner till det. De borde kanske känna någon sorts samhörighet i detta, men sådant sentiment trängs lätt undan av de aversioner som växer ur klass- och statusskillnader.

Halv fyra samma eftermiddag sätter han sig i sin bil för att åka till Bells färgaffär. Efter att ha blandat färg i nära fyrtio minuter lyckas Pierre Ladsen hitta en nyans som får Klaus att ropa stopp. De känner varandra väl och Pierre utlovar leverans av 20 liter veckan därpå. I bilen hem känner han sig ovanligt upprymd och han tar en extra sväng förbi Ostrens konditori för att köpa deras goda marängrulle att överraska sin fru med. Helgen förlöper i det tempo han vet att han mår bra av. Varje aktivitet får ta den tid den tar, vilket betyder ganska lång tid. Tiden blir en flod att bada i, likt vattnet flyter tiden förbi men det gör inget. Förmågan att förstå och styra sin rytm har skänkt honom det nödvändiga utrymmet att låta sina intressen och hobbies svälla ut och ta plats, ofta okontrollerat. Med åren har han blivit alltmer medveten om detta förhållande och det är den enda grindvakt han behöver.

Tisdag morgon, Klaus lyfter på persiennen i sovrummet strax efter klockan sju och konstaterar, utan att sucka, att det regnar. Det blir en perfekt dag för målning. Färgleveransen kom redan på måndag eftermiddag och de fyra femliterburkarna står och väntar i hans arbetsrum. Fotbollslaget spelar två bortamatcher i rad på tisdag och onsdag. Det betyder två mycket lugna dagar och då ska jobbet göras.

Klockan åtta på torsdag kväll drar han det sista penseldraget med gul färg. Efter att han betraktat resultatet med tillfredsställelse och värkande axlar går han till sitt kontor och hämtar den klarblå färgen. En burk med cirka tre liter finns kvar efter att han målade ett av redskapsförråden i fjol. Det räcker gott och väl till fönsterkarmar och dörrlister. Vid lunchtid på fredagen är allt klart och under dessa dagar har han bara blivit störd två gånger i sitt arbete. Den ena gången var det tränaren för handbollslaget, Espen Schiller, som undrade var färglukten kom i från. Han tyckte om gulfärgen. Den andra gången var det en av killarna från fotbollsjuniorerna som även han undrade var färglukten kom ifrån, men han sa inget om färgen och Klaus hann inte heller fråga honom.

Ulf Tårnborg har varit osynlig hela veckan, vilket inte är ovanligt. Han brukar ju bara höra av sig när något ska göras och Klaus förväntar sig inte att Ulf ska ha några konkreta idéer om färgvalet, eftersom han gärna vill låta Klaus ta ansvaret för det konkreta resultatet. I fall det inte skulle gillas av styrelsen eller hans fru kan han då alltid skylla på den korkade vaktmästaren, tänker Klaus.

Klockan tio i fyra på fredagseftermiddagen kliver tre herrar över tröskeln till hans arbetsrum. Först in är klubbens gamle storspelare och numera styrelsens hedersledamot, Knud Andersen. Steget efter följer Ulf Tårnborg och klubbens kassör Jalle Stegø. Klaus skiner upp eftersom det var snart två år sedan han träffade Knud. De hälsar och rekapitulerar de två åren som gått, vilket går snabbt eftersom det inte hänt så mycket för någon av dem. Ulf har hört att han har målat festlokalen i veckan och han har nu tagit med sig två ur styrelsen för att se resultatet. De går till festlokalen och när de kommer fram till dörren stannar Klaus upp, vänder om och tittar de tre herrarna i ögonen. Det är bara Ulf som inte ler, han ser mest besvärad ut. Klaus öppnar dörren med en hand och stöter till den så den öppnar sig helt. Sedan tar han ett kliv bakåt och slår ut med högerarmen som en inbjudan att kliva på. Först in är Knud som tar tre stora kliv in i rummet. Han blir stående tyst i minst fem sekunder innan han utbrister: ”Det ser ju för faan ut som om svenske kungen ska komma hit”. Knud vänder sig om och drar Ulf till sig. De båda mumlar och han uppfattar något i slutet om bortkastade pengar.

Knud vänder sig mot honom med en bekymrad min och förklarar att det inte går att piska upp någon feststämning då inramningen är den svenska flaggan. Ordförande Tårnborg fyller i med att styrelsen får anlita en yrkesman på området för att detta ska bli bra. Medan han säger detta försöker han hålla blicken stadigt riktad mot Klaus, men han sviktar och sneglar mot Knud, som försöker läsa av Klaus reaktion. Men han visar ingen reaktion. Jalle står tyst. Han lyssnar, betraktar, tiger och samtycker. Innan de går stannar Knud till, lägger handen på Klaus axel och säger att han inte får ta det personligt. Klaus skrattar till och svarar att det skulle nog behövas lite mer av personligt ansvar i denna klubb. Knud tittar i golvet och mumlar något som låter som ett instämmande. Ulf är inom hörhåll, men Klaus kommer aldrig att få reda på om han hörde honom eller ej.

Därmed är ännu en arbetsvecka slut och Klaus kan återgå till sina intressen. Men det riktiga lugnet vill inte infinna sig och när måndagen kommer känner han en oro som får frukosten att tappa smak. Veckan rullar på utan att någon målare dyker upp.

Flera kvällar försöker han gå igenom och uppdatera katalogen över sina samlingar men han tappar tråden hela tiden. Lusten har runnit ur honom. Istället rattar han in Radio Luxemburg, sjunker ner i fåtöljen och försöker följa med. Vid det här laget har han blivit ganska tränad i engelska och det tack vare kvällarna han pejlat in radiovågorna från kontinenten. Han uppfattar att den omtalade tungviktsmatchen i boxning, mellan svensken Ingemar Johansson och den amerikanske titelförsvararen Floyd Pattersson, blivit uppskjuten ett dygn på grund av regn. Amerikanska tidningar talar om svensken med ”den mystiska högern”. Men han uppfattar inte när matchen ska bli av. I morgontidningen dagen efter framgår att matchen blir av natten mot fredagen den 26 juni dansk tid. Boxning är ingen favoritsport, men visst vore det spännande att sitta uppe och följa matchen i radion, tänker han. Han tror inte ett dugg på den internationellt okände svensken. Ingemar Johansson blir en munsbit för den meriterade Pattersson, konstaterar han.

Detta bidrag deltar i Sourze Författarskola

Av Reinhold Hellgren 24 jan 2003 15:17