En självgod lovsång till mig själv

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag äter kött.
Är morgontrött.
Jag fabulerar.
Jag kör för fort.
Jag spelar kort.
Jag onanerar.
Det händer att jag smiter.
Sitter länge och skiter.
Överhuvudtaget gör jag mycket som irriterar.

Jag drar en vals.
Jag ger full hals.
Jag kritiserar.
Jag dricker sprit.
Jag snackar skit.
Jag dementerar.
Det är mänskligt att fela,
att hit och dit vela.
Men var går gränsen för
hur mycket du accepterar... att jag falerar?

Jag berömmer.
Jag dagdrömmer.
Jag donerar.
Jag gråter.
Jag förlåter.
Jag blommograferar.
Men bror Duktig och fröken Fjupp,
de letar under lupp
och hittar brister när de präktigt dissekerar.

Jag känner ånger
många gånger.
Men insisterar
att tolerans,
att ge en chans,
det imponerar.
Har du brister, så säg,
då har du en vän i mig.
Kom så drar vi, vi njuter och existerar!

Detta är ett bidrag till Sourze Poesiskola.

Åke, du kan väl komponera något trevligt och passande?

Av Anna-Carin Collin 22 jan 2003 15:21