Positiv särbehandling slår ofta fel

SSU:arna anklagar statsministern och deras partiledare, för att håna invandrare. I ett tidigare tal har Göran Persson förklarat varför han inte valt någon med utländsk bakgrund i sin nya regering: det fanns ingen med kompetens för ett statsrådsuppdrag. Detta är för SSU:arna ett svek mot socialdemokratins vallöfte.

I debattartikeln skriver dom:

· Det behövs flera politiska förebilder med utländsk bakgrund.

· Man behöver inte vara särskilt klipsk för att inse att invandrare är en stor tillgång i politiken.

· Vid nomineringen av heltidspolitiker fattas besluten utifrån gamla strukturer, på så vis behålls makten medvetet/omedvetet av en homogen grupp, människor.

· "Statsminister Göran Persson uttalande att det saknas kompetens bland invandrarkandidater", är ett hån. Lika stort hån som när näringslivet representanter försvarar sina mansdominerande styrelser, med att det inte finns några kompetenta kvinnor att tillgå.

Artikeln frestar en konservativliberalt sinnad individ, att ställa några motfrågor till SSU:

1. Hur får man politiska förebilder med invandrarbakgrund, om det inte finns lika många representanter i partiet/organisationen, som svenskar?

2. Hur får man stöd av invandrargrupper om det inte finns lika många invandrare politiskt engagerade, som svenskar?

3. Ska man tvinga dom att engagera sig politiskt, bara för att ska avspegla den politiska visionen om mångfald, i samhället?

Det finns många invandrare som har spännande mål och visioner, jag ser framför mig som intressanta politiker. Men vad gör man om han eller hon inte är intresserad av partipolitik.

Men om någon frågar denna individ:

Varför hon inte går med i x parti, därför att hon verkar ha gemensamma värderingar med detta parti och personen sedan ansluter sig till ett parti. Lyckas personen där sälja sitt budskap bra till väljarna och sina partikamrater, då har individen sålt sig själv och tillskansat sig ett förtroende och mandat, av egen kraft.

Toppolitiker som får sina uppdrag, på grund av dom gamla strukturerna så kallade "bunkergäng" och liknande, är känt sedan länge. Men det mest förvånande är att så få sätter sig emot detta hyckleri, vid nomineringarna. Det är dom röstberättigade som har inflytande att bräcka denna mur.

Göran Perssons uttalande att invandrare saknade kompetens för statsrådsuppdrag, är ett faktum som inte har någon betydelse i den svenska integrationspolitiken. Det är inte nödvändigtvis genom politiska åtgärder i form av positiv särbehandling, man rättvisast löser segerering och utanförskap. Varför inte låta invandrare själva - som individer – välja sina politiska uppdrag och därefter i demokratisk ordning, låta dom andra avgöra hur lämplig denna invandrare är, som individ, för det eventuella uppdraget.

Av Yohannis Petersson 20 jan 2003 11:28