Den svettiga morgonens prinsessa

Det fanns bara fimpar upprökta till filtret kvar i askoppen. Papegojan Maja sa "Ä de schysst, glidarn?"
- Nej, sa Kristian. Det är åt helvete. Jag är röksugen och mina sista pengar gick till fågelfrö.
- Ä de schysst glidarn?
- Nej, säger jag ju.
- Polly mår bra.
- Du heter inte Polly. Du heter Maja fågeljävel. Förut hette du Polly.

De gamla ägarna kallade henne Polly. Fågeln var något mellan 20-40 år. De som haft henne hade blivit senila och mindes inte längre. De kunde bli förvånade vid matbordet när de stötte på varandra.

Maja. Det var efter h e n n e han uppkallat fågeln. Maja, den ljumma kvällssolens drottning. Den bleka morgondimmans gudinnna. Han kunde inte tänka på henne i normala termer. Ikväll skulle hon vara hans, om än bara med blicken.

Han var hungrig. Han var desperat. Hur skulle han kunna en man av rang och världsvana när de medel han ägde var 42 tomma ölburkor, en petflaska Russian och en skål med 13 femtiöringar?

I kylen stod lite smör, gamla ölpaket, lök och ett mjölkpaket från vinterkriget. De hade blivit du med varndra. Frysen var tommare än en än hans plånbok tre dagar innan löning. Det var en dag innan löning och den var ännu tommare. Det hade blivit mindre än en intighet. Plånboken var en fysisk omöjlighet.

Klockan var 12.00. Songs about tomorrow. Imorgon skulle allt vara bra. Imorgon, fredag den 25:e. Varför kunde de inte träffas då? Varför idag?

Man måste anpassa sig efter gudinnor. De dyker upp när de vill och försvinner när man inte vill. Det var fem år sedan de träffades. Det var fem år sedan den andra Maja dykit upp.
Idag är havregrynsgröt. Imorgon är fransk croissant med lufttorkad skinka, färskriven parmesan och pickles.

Han gav Maja lite fågelgodis och kliade henne bakom huvudet.
- Nubbe på fredag, pep hon.
Det var meningar från längesedan.
- Mmm, nubbe på fredag.
- Ä de schysst, glidarn?

Kristian gick och kollade sig i spegeln. Håret hade vuxit sig för långt, t-shirten var lite smutsig och det var hål i ena byxknät. Tur att det kunde fungera med grunge fortfarande.

Magen knorrade. Han samlade ihop ölburkarna, petflaskan och femtiöringarna och gick mot affären. Det var inte roligt och han sa alltid att det skulle vara sista gången han stod med ett pantkvitto och stor mängd femtiöringar framför kassörskan på Konsum. De kunde tro att han var en trashank, en fattiglapp, en burkletare. Det var han inte, iallfall inte mellan den 25:e och säg den 14:e varje månad. Det var efter det allt blev jobbigt.

Men till sist gick han ut från Konsum med ett litet paket Marlboro och en Billys panpizza, högröd om öronen. Kristian kände sig dålig.

Middag 20.00 på Bacchus. Det gällde att inte snåla när man ville framställas bättre än man egentligen var.
Vilka finansiella möjligheter hade han?
Mamma? Nej, hon fick inte sina bidrag förrän måndag.
Pappa? Det var inte värt utskällningen:
- Faaaan, du tjänar lika mycket som jag. När ska du växa upp?
- Imorgon, farsan. Imorgon.
Markus? Nej, han var fattigare än Kristian och dessutom var han redan skyldig Markus 300.
Syrran? You wish.

Återstod bara att sälja något.

När han kom hem ställde han sig vid spegeln och drog ett härligt bloss på ciggen. Snurr, snurr.
- Jag säljer min själ, sa han till spegel. 800 spänn för alltid, eller 400 för korttidshyra.

Det kunde fungera med 400 även om han fick ta bort Irish coffe efter maten.

- Men vi kan dela på notan, skulle hon kanske säga.
- Kommer inte på fråga, skulle han säga. Jag vill bjuda på det här.

- Hallå! Själ till salu, nästan nyskick.
Inga svar ekade tillbaka, bara Maja som pep.

- Ä de schysst glidarn? Nubbe på fredag.

DVD-spelaren till pantbanken? Nej, man fick inget för elektronik nu för tiden. Dessutom kunde det ju kanske hända att han fick sällskap hem. Det kunde hända att han då vilja verka lite chevalersk och erbjuda henne att se Apocalypse Now REDUX istället för att göra det han egentligen ville göra. Se på film var bra. Händer i mörkret bra, soffor bra.
Den sena varma sommarnattens gudinna. Den svettiga morgonens prinsessa.

Hans hjärta tog två extra skutt när micron signalerade att panpizzan var klar.

Omegaklockan med guldvisarna? Arvet från farfar? Han hade provat med den förut med pantbankskillen hade skakat på huvudet.
- Den pantade pantbankskillen i Pantalogne, sa han till ingen alls.

Sedan någongång hade han blivit erbjuden 6000 för den av en kompis. Men då hade han redan fått lön och kunde lyssna på samvetet.

Maja visslade i bakgrunden och skuttade upp på soffstödet. Hon gillade sällskap.

Tänka, tänka, tänka... No money, no fun, no gun. En vind flög in genom fönstret och virvlade upp dammet på fönsterbrädan.

Fem år. Kunde han konvertera en vän till en romans? Var det ens möjligt i teorin? Kristian var inte typen som förklarade sig öppet. Han kunde aldrig säga rakt ut vad saker och ting gällde. Han kunde inte bara låta orden han ville säga flöda ut i någonslags omedveten ström. MÅSTE alltid finnas en bakväg, ett ställe att fly bort genom.

Han la in "London Calling" i cd-spelaren och ställde sig vid fönstret för att andas. Lukten från växterna och ogräsen de aldrig rensade fick honom röksugen igen.

- Knulla, sa Maja.
- Var i helvete har du lärt dig det?

Det vore alldeles perfekt om hon sa det om den eventuella vännen/ kvinnan i hans liv fick lyssna på det.

- Knulla, sa Maja igen. Pussa Maja.

Kul.

-------------------
Fortsättning följer

Av Andreas Soneryd 17 jan 2003 15:54