IRL - In real life, 1

Scen 1

INT; Familjens vardagsrum. Dag. Ett hemtrevligt rum med TV:n i centrum. Vi får se oss om i rummet och uppmärksammar inredningsdetaljer som verkar vara gjorda med stor omsorg. Spetsgardinen fladdrar lätt i vinden från fönstret som står på glänt. Ute är det grönskande vår/försommar. Någon sitter i soffan och ser på video. Vi ser endast soffan bakifrån, men förstår av frisyr och den klädsel som skymtar att det är en kvinna. TV:n zoomas in. Filmen som även vi får se nu är på ett lyckligt par i 35-årsåldernn. Hon; liten och mellanblond. Han; Lång och mörk. Miljö; Sommar/Utomlands en varm natt. Salsamusik på lite avstånd. De sitter vid ett bord utomhus och ser oerhört nyförälskade ut.

EMMA
Mamma, var är du? /OoS/

RINA
Här är jag, Emma! /V.O/

EMMA
Vad gör du?

Bild på EMMA som står i dörröppningen. Sedan över till RINA i soffan från EMMA:s perspektiv. RINA svarar utan att ta blicken från TV:n;

RINA
Ser på filmen från bröllopsresan...

Över till TV:n igen från RINA:s perspektiv. Paret på videon Varav den ena vi nu vet är RINA själv retas och busar med varandra och skålar sedan med blicken djup i varandras ögon. En kyss.

MANSRÖST
Vi måste åka nu! /OoS/

RINA
Vänta vi kommer...

RINA sätter videon på paus. Vi ser fortfarande på TV-bilden där kyssen fryser. I bakgrunden hör vi hur RINA och EMMA går ut i hallen. Sedan hör vi svagt röster på avstånd. Kameran zoomar in paret och sedan vidare ut i den mörka natten ovanför deras huvuden. /Musik?/

Scen 2
EXT; Bilden övergår till en annan natthimmel. Denna gång isande och stjärnklar. Vi hör hur det knarrar i snön och får så se RINA som väl påklädd skyndar fram längs vägen. Det är så kallt att andedräkten ångar från hennes mun. Halvbild på RINA som ser stressad ut. Her PoV - På avstånd skymtar sjukhuset.

Scen3
INT; Personalens omklädningsrum. RINA är sen till nattskiftet och alla andra har redan hunnit därifrån. På en bänk sitter PERSONAL som just gått av sitt skift och tuggar tankfullt på ett äpple.

RINA
Hej! /nickar kort mot Personal medan hon snabbt byter om/

PERSONAL1
Hej Rina... /trött/ Dags för ett hundskift igen?

RINA
Japp! Jag går ju alltid natt...

PERSONAL1
Fattar inte hur du orkar! /suckar djupt/ Tycker det är jobbigt nog med förmiddagar och eftermiddagar...

RINA
Nåja... Det är ju bra betalt. /avmätt/

PERSONAL1
Ja, ja... Men pengar är ju inte allt! /vaknar till vid utsikten av att få lite nytt att skvallra om/ Fast jag kan förstå att ni behöver en hel del med tanke på att ni byggt nytt hus och allt! Kan väl inte vara så lätt att få det att gå ihop med ungar och allt... Men gubben din lär väl tjäna en hel del på sitt tjusiga IT-jobb. Eller?

RINA
Nej, pengar är inte allt! /slutgiltigt/ Jag måste skynda mig... Vi ses!

RINA skyndar sig ut ur rummet och svarar inte ens på PERSONAL1:s avskedshälsning.

Scen 4
INT; På avdelning senare på kvällen. RINA är inne på rummet hos PATIENT. Pysslar med hans morfindropp som inte riktigt hjälper längre. Han är svårt plågad av smärta. E.N. på den gamle mannen.

PATIENT
Hela mitt liv har jag bitit ihop och stått ut. Jag har aldrig krävt något för egen del utan alltid satt familjen först./paus/ Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Vad gjorde jag för fel? /ångestfyllt/

RINA
Det fungerar inte så, vet du… /tröstande/ Det handlar inte alls om vad vi förtjänar!

RINA sätter sig på PATIENT:s sängkant och klappar hans gammelmanshand.

PATIENT
Vad handlar det om då?

Arg och förbittrad över livets orättvis försöker PATIENT sätt sig upp i sängen. Med en grimas av smärta faller han så tillbaka.

PATIENT
Har det inte funnits någon mening med någonting... /uppgiven/

RINA
Men det är väl klart!

PATIENT
Jag gav upp ALLT för hennes skull. För min så kallade frus skull! /uttalas med förakt/ Och vad fick jag för det? Ingenting! Hör du det – Ingenting!
/försöker oroligt resa sig igen men RINA håller honom tillbaka/

RINA
Såja, såja... /sakta börjar morfinet verka på PATIENT/

PATIENT
/förlorad i minnenas värld/ Jag avstod henne… hennes kyssar, hennes kärlek... hennes underbara läppar… min älskade… min livs kärlek…

PATIENT mumlar alltmer för sig själv och RINA sitter kvar medan PATIENT somnar.

Scen 5
INT; Sköterskekontoret samma kväll. Rina står vid telefonen och väntar otåligt medan signalerna går fram. Så svarar Anders äntligen. V.O. Halvbild på RINA.

ANDERS
Svensson /låter trött och sur/

RINA
Hade du hunnit i säng? Jag sa ju att jag skulle ringa vid 11… /Her PoV när hon kastar en snabb blick på klockan på väggen som visar på exakt 11/ Hur är det?

ANDERS
/tillbaka på RINA. V.O./
Jo, det är väl bra... Så bra det nu kan vara när man alltid får sova ensam... /väldigt surt/

RINA
Men du vet ju...

ANDERS
Ja, ja! /avbryter bryskt/ Var det något speciellt du ville?

RINA
Ja... /E.N. RINA sväljer tårarna/ Jag ville veta om allt var okey med MARTIN. Han hade ont i magen tidigare i dag...

ANDERS
Allt är okey. Jobba på du! /kallt/

RINA
Men herregud!? /tänder till och blir arg/ Vad tycker du jag ska göra? Tala om att min karl är kåt så att jag måste gå hem?

RINA ser sig omkring, plötsligt rädd att någon hört hennes utbrott. Her PoV. Kameran sveper över den tomma, halvt nersläckta, korridoren utanför. Återvänder sedan till kontoret och fokuserar ut genom fönstret ut i den kalla vinternatten. RINAS spegelbild av tecknar sig svagt i fönsterrutan. V.O.

ANDERS
Nej /skrattar känslokallt/ Jag skulle aldrig kräva något sånt av dig!

RINA
Vi får prata senare... /plötsligt trött/

ANDERS
Visst. Senare... Som alltid. Med allt.

RINA
Imorgon...

ANDERS
Visst. Om vi hinner... Hejdå! /lägger på luren utan att avvakta RINAS svar/

Halvbild på RINA som blir stående med luren i handen. Hennes ansikte avspeglar hennes stridiga känslor. Plötsligt går larmet. Och Rina skyndar iväg.

Scen 6
INT; PATIENT: s rum där larmet tjuter. Hjärtat har stannat. Snabb bild från RINA:s perspektiv på hjärtfrekvensmaskinen som visar ett rakt streck. Sedan her Pov på personalen som inte gör något för att försöka rädda honom. De står bara avvaktande runt sängen. Bild på PATIENT, her PoV. Sedan bild på RINA som springer fram till PATIENTEN och uppgivet tar hans hand utan att säga något. Då börjar oväntat hans hjärta att slå igen. Snabb bild på hjärtfrekvensmätaren och så E.N. på PATIENT som öppnar ögonen och ser på RINA.

PATIENT
Gör inte som jag gjorde…

PATIENT har helt klar, vidöppen blick men mycket svag röst. Han griper efter RINAS axel men handen faller ner igen på täcket med en duns. Rina böjer sig fram mot hans ansikte för att höra vad han har att säga.

PATIENT
Låt inte livet vänta till senare… Låt inte livet vänta!

Endast en svag suck och ljudet från hjärtfrekvensmaskinen avslöjar att PATIENT nu är död. RINA sitter kvar som förlamad. SUZANNE kommer fram och lägger armen om RINAS axlar;

SUZANNE
Kom nu, Rina... /ömt/

SUZANNE leder bort RINA som är alldeles förstelnad, går med stela rörelser och torra ögon.

Scen 7
INT; Personalens fikarum en stund senare. RINA sitter uppkrupen i soffan, fortfarande som förstelnad. SUZANNE står vi diskbänken och gör en kopp te.

RINA
Jag pratade med honom tidigare i kväll... /tonlöst/

SUZANNE
Jaha...? /paus medan hon häller i tevatten i koppen/ Vad han än sa så måste han ha gjort intryck på dig. Det är inte likt dig att reagera så här! Du brukar alltid vara så professionell...

RINA
/tittar med tomma ögon framför sig under tystnad/

SUZANNE
Här få du, vännen.

SUZANNE sträcker fram tekoppen och sätter sig sedan bredvid RINA i soffan. Försöker få ögonkontakt med RINA som viker undan med blicken och vrider sig olustigt. SUZANNE slänger sig bakåt och byter oväntat ämne.

SUZANNE
Vad tycker du att jag ska ha på mig på lunchdejten i morgon, då?

RINA
VA? /skrattar till förvånat/ Ska du på dejt?

SUZANNE
Yes! Nå’t kul ska man väl ha?

RINA
Ja, det är väl klart… /lite tveksamt/ Vem ska du träffa då?

SUZANNE
Har faktiskt ingen aning! /skrattar högt/

RINA
Va... vad menar du?

SUZANNE
Asch, att det är en blinddejt, förstås. En kille jag träffat på nätet...

RINA
På nätet? Menar du... Internet? Är du inte klok Suzanne? Där finns väl bara sexgalningar och psykopater! /ser oroligt på SUZANNE som fortfarande ler brett/

SUZANNE
Tja... En hel del av det slaget finns det förstås! /skrattar/ Men det finns faktiskt en hel del schysta killar också! Det här är en man som jag messat med i ett par månader. Jag vet faktiskt mer om hur han tänker och vad han känner än jag visste om mitt ex efter 10 år!

Her Pov när RINA tittar misstroget på SUZANNE som reser sig upp och går fram till kylskåpet och tar fram ett paket kakor.

SUZANNE
Här, ta för dig!

RINA
Tack! /tar för sig och tuggar eftertänksamt/
Vad pratar ni om då? Om man nu kan säga så? /skrattar till lite/

SUZANNE
Om livet, kärlek och sex ibland... Du vet allt som är viktigt och berör...

RINA
Ojdå... Han är visst lite speciell för dig den här mannen?

SUZANNE
Tja... Det lär väl visa sig till lunch i morgon. Även om allt annat verkar stämma så finns det kanske inte alls någon personkemi! /plockar nervöst med sin kaka/ Usch, jag kommer inte kunna sova...

RINA
Inte jag heller... /tyst/ Varför följer du inte med mig hem i stället då? Så kan vi hålla varandra sällskap...

SUZANNE
Visst... /förvånat eftersom de inte brukar umgås privat/ Jag vet! Vi fixar en profil åt dig på en av siterna... /ivrig/

RINA
Är du inte klok? Jag har ju både karl och ungar... /skrattar/

SUZANNE
Men det finns många som bara är ute efter att skaffa vänner...

Någon ringer ihärdigt på larmklockan.

SUZANNE
Det är hon på 11:an. /suckar/ Sitt du. Jag går.
/innan hon försvinner ut genom dörren vänder hon sig och säger över axeln;/
Jag väntar på dig efter skiftet!

forts. följer

Av Helena Simonsson 16 jan 2003 11:25