Se det som inte är. Del 1 av 2

Se det som inte är

Börje har väl suttit en dryg halvtimma på stentrappan till ingången hos AB Elmontören och han känner kylan sprida sig upp mot ryggslutet. Dags att åka. Klockan är elva på kvällen och det är fem timmar sedan siste man gjorde kväll. Innan han sätter sig i sin nytvättade Ford Escort för att åka hem tar han ett varv runt huset, bara för att försöka locka fram den närvarokänsla som inte infunnit sig i kväll. Han luktar men känner ingen särskild lukt. Det lyser i ett av fönstren på första våningen, någon har glömt att slå av både skrivbordslampa och dator. Där blev det nog bråttom att komma hem, tänker han. Företagsnamnet AB Elmontören fladdrar likt en flagga i blåsten som skärmsläckarval på datorn. Vem var det som hade detta rum förut? Han blir stående med båda händerna i midjan och i hans huvud rullar han upp en sekvens ur det förflutna då han går in genom ytterdörren, fortsätter rakt fram och tar vänster efter fikarummet.

En bil närmar sig och han tar ett steg närmare väggen och bara väntar att den ska köra förbi. Han vill absolut inte träffa någon och tvingas svara på frågor om vad han gör där, även om han redan tänkt ut ett rimligt svar. Han är där för att han hört att det ska finnas en industrilokal till salu direkt till höger när man svängt in på Raspens gata, men han måste ha fått fel adress.

Bilen kör förbi. Han ger upp för i kväll och går med snabba steg mot parkeringen. Han är inte i rätt stämning, inget tränger igenom vardagspatinan i kväll. Han lämnar sin forna arbetsplats med en rivare i gruset och konstaterar att han varit för splittrad de senaste dagarna och nöjer sig med denna förklaring.


- - -

En lärare inleder med en kort fnysning och fortsätter med att berätta att situationen är ohållbar. De kan inte längre ta in vikarier efter det senaste sparbetinget. Intervjuaren lägger tillbaka en kalaspassning genom att fråga om läraren har nåt att säga nu i direktsändning till de ansvariga politikerna. Läraren klipper till på volley:

- Ja, man kan ju undra om våra politiker kopierar näringslivet nu genom att styra verksamheter med kvartalsrapporter? Kom ut i verkligheten och se vad som finns bakom era siffror.

Reportern tackar läraren och avslutar med upplysningen att ansvariga politiker i barn- och ungdomsnämnden kommer att debattera skolan i morgondagens sändning 08.30. Börje hånskrattar och säger högt för sig själv:

- Ja, jag tycker verkligen att ni ska debattera frågan i morgon, kan ni inte ha några seminarier också?

Han har för vana att lyssna på lokalnyheterna till frukost och det fyller honom ofta med lust att förakta sin omvärld. Vilken lycka att slippa delta i den satans skoldebatten, eller demokratidebatten eller alla jävla debatter. Fy faan, vilken jävla lycka att ha en radio mellan sig själv och alla de jävla debatter och intressekonflikter som förorenar våra liv, tycker han.

Han drar upp persiennen och släpper in det underbara septemberljuset, som tvingar honom att kisa och han genomfars av ett välbehag. Han står kvar och blundar mot ljuset i säkert tio sekunder. Tanken svävar fritt men väljer att återkomma till skolan och fylla på med insikten om hur mycket skit han sluppit genom att på tidigt stadium utesluta läraryrket som en möjlig utkomst i livet.

I går fick han ännu en sådan bekräftelse då han var på banken för att prata om lånet på sommarstugan. Sten har varit hans kontakt nu i snart sex år och Börje njuter av varje sekund han får uppleva Stens tillkämpade trevlighet. Sten skulle helst av allt vilja vara hemma med sin tvåårige son men det har han inte råd med och det har Börje gissat för länge sedan. Han är så glad åt att få sitta på rätt sida skrivbordet, livet är faktiskt fullt av glädjeämnen, det gäller bara att se dem. Detta har nästan blivit som ett motto för honom. Hur många är det egentligen som lärt sig uppskatta det som inte är?

Du är inte bankman, lärare eller psykolog. Ja men skratta och dansa då fria danser, för att på rätt sätt fira dessa underbara fakta.

Varje gång Börje går förbi presentaffären nere vid macken brukar han titta in för att se om hon sitter där. Bara en gång av alla gånger han gått förbi har han sett kunder i affären. Han skulle vilja gå in och säga åt henne att hon måste förstå att det är helt jävla kört. Va faan tänkte hon egentligen när hon öppnade en presentbutik i ett samhälle som har svårt att föda sin enda ICA-handlare? Konsum lade ner för sex år sedan. Skäms hon inte över att sitta där ensam, omgiven av sitt krimskrams? Men han kommer inte att säga nåt, han är så nöjd över att det inte är hans affär och där slutar hans engagemang i saken. Hon har slutat damma alla saker på hyllorna eftersom det inte blir så dammigt när ingen rör sig i lokalen.

Om vi bara tittar oss omkring finns det så mycket att glädjas åt. Han minns dessa ord från skolan. Tanten som kom med fluormuggen på onsdagarna var religiös och när det sköljde berättade hon om Jesus och allt fint omkring oss. Ingen kunde säga något för då avslöjades det att de inte tog fluoret.

Växthuseffekten tilltar, kommunförbundet spår ökad tillväxt, skrotningspremien höjs, opinionsmätningar visar på ökat förtroende för statsministern och en av länets största monteringsfabriker läggs ned då koncernledningen tvingas till drastiska åtgärder för att bromsa kursfall på börsen. Han ögnar igenom dagens tidning och hittar både det ena och det andra som piggar upp. Reportaget om monteringsfabriken fångar hans intresse. Fackklubbens ordförande klagar över koncernledningens hänsynslöshet och mörkande av fakta. Han berättar att facket organiserar en demonstration kommande lördag och passar på att uppmana tidningens läsare att ställa upp och demonstrera av solidaritet med de anställda. I en liten artikel bredvid får en ensamstående mamma med två barn utrymme att vädra sitt missnöje och avsluta med att fråga vad hon ska göra nu.
En sista mun ur kaffekoppen skvalpar runt och får sällskap av en liten portion bitterhet på väg ner i den hårt prövade magsäcken. Vart var facket när han fick gå? Börje fick lämna elfirman på grund av samarbetsproblem, som det hette. Med sig fick han en årslön och ett lycka till från två arbetskamrater. Resten var inte ens där den sista dagen nu för snart tre år sedan. Men han har konstigt nog inte saknat jobbet en enda gång sedan dess, jo kanske några gånger och då de få tillfällen han lämnat en nöjd kund bakom sig och suttit ensam i bilen hem och spelat sitt favoritband i bilstereon. Hur som helst var det jävligt skönt att få be chefen dra åt helvete, tycker han.
Ibland tänker han på de jobb han haft och drabbas varje gång av den obarmhärtiga insikten att han egentligen inte saknar någonting av det han jobbat med. Va faan har han gjort med sitt liv egentligen? Tankarna fladdrar tillbaka till demonstrationen och de arma satarna som nu ska ut på gatorna i en helt verkningslös demonstration för att få behålla de jävla skitjobb de svurit över så många gånger. Så jävla ironiskt allt är, tycker han. Fabriken lägger ner och kommunalråden trycker dit slipsnålen med kommunvapnet och åker till Stockholm för den obligatoriska gråtvalsen inför ansvarigt statsråd. Rädda … ja vadå, de anställdas tidningsprenumerationer kanske, eller den där utlandsresan till Gran Canaria? Vad är budskapet egentligen, undrar Börje? Han lyfter upp den svartvita bondkatten i knät, kliar den under hakan och säger:

- Du Orvar, visst är det väl skönt att slippa demonstrera. Vi sitter här vi, du och jag, och har det bra istället.

Detta är ett bidrag till Sourze Författarskola

Av Reinhold Hellgren 15 jan 2003 17:03