och du försvann mig i din famn
och jag kunde inte annat än blunda
med värmen
och hålla andan
med tiden
som plötsligt slutade gå
fast bussen inte gjorde det
du frågade i tystnaden
hur jag mådde
och jag hade velat skrika
hur det kändes
viska att det var varmt
berätta att långsamt långsamt
kanske jag skulle bli varm igen
hur stelt blev mjukt
med myrsteg
- men jag vågade inte då
Av Marta Lisabet Engman 09 jan 2003 17:15 |
Författare:
Marta Lisabet Engman
Publicerad: 09 jan 2003 17:15
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Poesi, Litteratur & Poesi, Poesi, försvinnandet, inga, problem, mat, känslor, osunt, förhållande, till | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå