Krav - Branschvana

Branschvana! Finns det något ord som klingar bättre i öronen på rekryterare, personalansvariga och företagsledare i dagens läge? Troligtvis inte.

Läser man en platsannons i dagens läge krävs det förutom utbildning för diverse yrkestyper även mångårig erfarenhet av liknande arbete. Kanonfint för företaget som får sådana kandidater men hur kommer det att sluta? Folk som har erfarenhet inom ett visst yrke jobbar förmodligen redan med detta och har ingen anledning att byta arbetsgivare.

Hur gör då ungdomar som gått ut gymnasieskolan som inte har några planer på att läsa vidare direkt efter 12-års avslutade studier? Vi bör naturligtvis ta de jobb som erbjuds oss resonerar de flesta äldre i sammanhanget. Självklart! För det finns väl inte en enda ungdom i dagens läge som inte vill ha 70-80 kronor i timmen och stekflott i pannan? Neeeeeej det finns inte!

Fantastiskt! Det är år 2003 numera och människor som sitter på höga poster i samhället har fortfarande inte insett att vi ungdomar kan uträtta fruktansvärt mycket. Har ni inte tänkt på att vi är formbara? Forma oss efter era behov! Det finns dock företag som utnyttjar ungdomars kapacitet och arbetsförmåga. Jag har jobbat hos ett. Stadium. Frågan är om det finns något annat företag som satsar så mycket på sina unga anställda som detta. Men det är ju klart, sedan går det ju så dåligt för Stadium också. Dom expanderar ju knappt och finns det några butiker kvar överhuvudtaget?

En tankeställare till rekryteringsansvariga, personalansvariga och företagsledare, hur ska vi ungdomar få branschvana, mångårig erfarenhet av ett yrke när vi inte erbjuds chansen? Personligen tycker jag bara synd om företagen i dagens läge som inte nyttjar ungdomarnas kapacitet, drivkraft och omfattande utbildning.

Jag har många idéer för att driva ett framgångsrikt företag och en av dessa idéer är att kombinera åldersgrupper. Blanda mångårig erfarenhet med den kreativitet, behovsinsikt och järnvilja många ungdomar ligger inne med.

Ytterligare en viktig sak som jag så länge tigit om.

Gymnasiebetygen. Ni skulle bara veta hur betygen i dagens läge sätts och hur fruktansvärt lite dom speglar personen i fråga. Ta mig som exempel. Jag har IG i Svenska B. Betyder det att jag är analfabet och oförmögen att uttrycka mig på svenska? Självklart, syns inte det? Jag är bara en av de 100 000-tals gymnasieelever som gått ut gymnasieskolan med ofullständigt betyg.

Frågan om hur betygen speglar en individ kan jag göra slut på här och nu. Jag ska berätta om två tjejer i min gamla gymnasieklass. Dom gick ut med 20.0 i snitt, vilket är MVG i alla ämnen, men på frågan när och hur första världskriget startade fick jag inget svar. På frågan om vem Ronald Reagan var fick jag inget svar. Nu ska jag inte generalisera och säga att alla som har höga betyg är ytinlärda. Men det var ett exempel på hur bra betygen speglar personen i fråga.

Så ni som läser detta och har möjligheten att påverka.

Satsa på ungdomarna som vill, men trotsas av era krav!

Gå efter personlighet och lämplighet inte efter betyg vid nyrekrytering av personal.

Vi vill, vi kan och vi ska fullfölja våra mål!

Av Nils Karlsson Pyssling 08 jan 2003 08:52