Ivar i Duvemåla berättar, del 3

I höst har jag varit på besök i Florida. 1959 arbetade jag där som utbytespraktikant. Själva arbetet kommer jag inte ihåg med någon större glädje. Solen sken obarmhärtigt och blomsterodlingarna var oändligt stora. Trädgården låg i ett före detta sumpområde i närheten av Tampa på Floridas östkust. När det blåste blev man alldeles inpudrad av sand som liknande mjöl. Arbetsstyrkan bestod av färgade och puertoricaner. I ledningen fanns det bara vita. På den tiden hade medborgarrättsrörelsen inte kommit så långt. Det var 9 år före mordet på Martin Luther King. Det betydde att svarta och vita hade skilda toaletter och omklädningsrum.

När man lyssnade på vad de vita talade om hörde man ofta mycket nedsättande anmärkningar om de mörkhyade och ibland använde man ordet nigger. En episod som jag aldrig glömmer var när en vit puertorican försökte dricka från en drickfontän som var avsedd för de vita. Han blev bryskt bortmotad och tillsagd att dricka ur fontänen för svarta. Jag opponerade mig mot detta och sade att jag tyckte att förmannen var väl petig. Förmannen var dock av en annan mening. Han sade: "Jag skall visa dig hur svartingen bor och efter det tänker du säkert om." Några kvällar därefter körde han mig genom det slumområde som de svarta bodde i. Det var en skrämmande upplevelse. Jag fick se en kåkstad bestående av husliknande skjul och utanför låg allsköns bråte. Inte tillstymmelse till blommor eller gräsmattor stod att upptäcka. Det verkade som om folk satt ute för få
tiden att gå. Ofta stod ytterdörren öppen på vid gavel och det tycktes som om det var lika ruffigt inne som ute. Ett helt annat liv levdes i Miami eller West Palm Beach. Där stod lyxvillorna på rad med lyxyachter vid stranden.

Så var det för 41 år sedan och jag vet inte om det har blivit någon förbättring av förhållandena i det slumområde som jag besökte då. Rent allmänt kan man dock säga att man lever gott i USA i dag. Arbetslösheten är så låg som 3,8 procent. Folk har framtidstro och säger ofta att man inte har haft det bättre än man har för närvarande. Att
välståndet har en baksida märker man på alla dessa fetlagda amerikaner. Man rör sig för lite och sitter för mycket i sina älskade "dollargrin". På restaurangerna får man jätteportioner som man oftast inte orkar äta upp. Om man så önskar kan man få en kartong, en så kallad dogbag, i vilken man kan stoppa det som man inte orkade äta upp. När jag reser i USA äter jag ofta hamburgare och pommes frites men jag brukar tröttna efter ett tag på den maten. Kaffet var lika svagt och blaskigt som 1959. En sak som tillkommit sedan dess var storbilds-TV på väggarna och en mini-TV vid varje bord. Florida har fått sitt namn från spanskan och betyder blomsterlandet. Att det gör skäl för sitt namn ser man i parker och bostadsområden som utvecklar en enastående blomsterprakt av bland annat hibiscus och allamanda. I Florida odlas mycket grönsaker. 25 procent av världsproduktionen av apelsiner kommer därifrån.

Turistnäringen är en viktig inkomstkälla. Antalet besökare varje år är 35 miljoner. Enbart från flygbolaget Premiär kommer varje vecka en flyplanslast med 350 nordbor för att njuta av sol och värme. Välsituerade amerikaner från norr bor i Florida på vintern. Hela kuststräckan från Miami till West Palm Beach är en enda badstrand. Nytt var ett
dubbeldäckat lokaltåg som körde längs hela kustbandet och som man kunde åka med för en billig penning. Ett populärt semestermål är Fort Landerdale. Vad jag först lade märke till när jag kom dit var att det var så rent och snyggt. Förklaringen till detta var att man låter fångar sköta städningen i staden. Det är fångar som snart skall bli frigivna och man anser sig kunna lita på som sköter renhållningen. Fångarna kommer från ett alldeles nytt fängelse mitt i centrum.Det är ett tolvvåningshus med plats för 3500 interner och är rymningssäkert med bara en springa till fönster. Jag tycker om Fort Landerdale på grund av dess parker och kanaler och staden kallas inte oförtjänt för Amerikas Venedig. Badlivet är intensivt. Flickorna tävlar med varandra om vem som har den minsta och mest utmanande bikinin. Den som till äventyrs kommer till badstranden topless blir däremot tagen av sedlighetspolisen.

När jag bodde i Florida besökte jag inte Everglades vidsträckta träskmarker i södra delen av delstaten. Denna gången blev det tid för ett besök. Det är USA:s största subtropiska vildmark med stora skogs- och gräsmarker som mot kusten övergår i mangroveträsk. Det var verkligen en stor upplevelse att stilla åka genom träsket med "flytbåt". Vassen var ett par meter hög och inne i vassen lurade krokdiler. Guiden sade: "För allt i världen stick inte ned handen i vattnet. Då kan det gå som för mig." Han visade upp en hand som saknade tre fingrar. Dessa hade en krokodil nafsat i sig. Utöver krokodiler finns det mycket fåglar såsom pelikaner och ibis i träsket. Skulle man till äventyrs få motorstopp en kväll så kan hälsa hem om man inte har en yuppienalle i fickan. När skymningen faller väntar miljoner moskiter i en sådan mängd att man inte kan se två meter framför sig. Enda chansen är att krypa ner i vattnet till väntande krokodiler och smörja in ansiktet med dy. Där väntar en annan dödlig fara som man kan kalla för sågbladvass. Den skär upp kläder och huden också förstås. I en sådan situation kan man nästan säga "godnatt". Vår guide påstod att han två gånger hade fått motorstopp och då vadat in vid en vasskant och på detta sätt tagit sig upp på landbacken.

Varje gång jag kommer till USA blir jag överraskad över det spanska språkets utbredning. Ofta ser man tvåspråkiga skyltar på bussar, stationer och annat. Miami har sitt lilla Havanna där det bor många exilkubaner. Dessa väntar på att Fidel Castro skall dö. I händelse av att Kuba skulle bli demokratiskt påstod exilkubaner som jag talade med att
de skulle återvända till Kuba direkt. Många amerikaner sade till mig att det troligen inte kommer att dröja någon längre tid förrän det blir ett diplomatiskt närmande till Kuba. Det finns också många puertoricaner i Florida. Puerto Rico utgör ett autonomt statsförbund commonwealth som är
associerat med USA. Invånarna är sedan 1917 amerikanska medborgare men får inte rösta i USA. Det nya är alla dessa från Haiti som flytt från fattigdomen i hemlandet. Eftersom haiterna är franskspråkiga och svarta är de inte särskilt populära bland invånarna i Florida.

Om man ändå är i Florida skulle jag rekommendera en tur till USA:s yttersta sydspets Key West. Den 26 svenska mil långa bussturen företogs med en Greyhoundbuss,gick över 42 broar och tog 5 timmar. Anledningen till de många broarna är att vägen går på en kedja av kalk- och korallöar. Klimatet är tropiskt och till Kuba är det bara 14 mil. För drygt ett år sedan besökte min fru Aino och jag Kuba. Där besökte vi den plats på Kuba som ligger mittemot Key West. Man påstod att man vid klart väder kunde se Key West.

Ändamålet med den resa som Aino och jag gjorde till Florida var att jag skulle få tillfälle att träffa gamla vänner från 1959 års vistelse där. Jag ville också se vad det hade blivit av min gamla arbetsplats. En av resans höjdpunkter var besöket i Ernest Hemingways hem och Sloppy
Joes bar. Vi hade det skönt på vår resa,tog långa promenader och badade mest varje dag.

Nu när vi har återvänt till Sverige känns det verkligen skönt att få äta riktiga potatis och hemlagade köttbullar. En sak som jag saknar när jag är utomlands är svenska tidningar. Det första jag gjorde när jag hade kommit hem var att gå igenom de tidningar som lagts på hög under vår bortavaro.

Av Yngve Karlsson 08 jan 2003 15:38