Massmedias förfall

Jag syftar på den synnerligen tragiska händelsen i det annars så idylliska Halmstad, där den 22-årige Marcus Norén berövades sitt liv utav en eller flera våldsmän.

Inte lika allvarligt, men precis lika tråkigt, är att massmedia först framställde händelsen som ett ritualmord, troligen kopplat till rollspel - eller "vampyrspel", som man så dramatiskt uttryckte det.

Med "vampyrspel" syftar man på ett så kallat levande rollspel även kallat "live" eller "lajv" som utspelar sig i vad som kallas World Of Darkness. Långt fler svenskar än bara rollspelare har fått stifta bekantskap med denna spelmiljö, eftersom den låg till grund för tv-serien "Vampyrernas Hemlighet" som visades i TV4 för några år sedan.

Det är fullt förståeligt att en journalist inte kan känna till dessa fakta, även om man tycker att saklighet borde vara ett honnörsord inom kåren. Som sakfel skulle misstaget också vara fullt ursäktbart, men i detta fall är den iögonfallande rubriken inte en produkt av rubriksättarens okunskap. Här handlar det istället om att brutalisera ett redan bestialiskt dåd och peka ut en syndabock.

Samhället har i alla tider förfärats över det som är nytt och okänt, och inte sällan har den vid var tid äldre generationen uttalat dessa fenomens otvivelaktiga band till ondska och förstörelse - uttalanden som vi decennier senare nöjfullt skrockar åt.

Nu, när till och med hårdrocken är rumsren, finns det emellertid inte längre särskilt många svarta fläckar kvar i det högt allmänbildade samhället. I jakten på ett scoop är dock ingen ko helig, och diverse subkulturer hamnar ofta oförtjänt i strålkastarljuset när massmedia letar vinklingar som kan sälja ett extra lösnummer eller håva in ytterligare reklamintäkter.

Marcus Norén spelade rollspel. Detta gör även 200 000 andra svenskar. Tyvärr är den siffran för låg för att spelhobbyn skall få samma publika erkännande som till exempel idrottsrörelsen eller studieförbunden.

På pappret är dock spelhobbyn lika mycket värd som andra hobbyer. Det finns ett riksförbund med distrikt och föreningar. Det hålls sammankomster, och man får bidrag för verksamheten. Det finns en förbundstidning av minst lika hög kvalitet som de tidningar andra riksförbund ger ut.

Trots detta är spelhobbyn ett lovligt byte - en företeelse som hamnar högt upp på massmedias lista över presumtiva syndabockar till olika former av våldsbrott. Anledningen? Folk i allmänhet vet inte vad rollspel är. Det vet uppenbarligen inte journalisterna heller, men inom kåren ses det antagligen som en merit. På så vis blir det ju desto enklare att ta ut svängarna, och det gör man med råge.

Massmedias fokus på "vampyrspel" kommer av att Marcus gestaltade en vampyr i spelkampanjen "Washington By Night" - en levande rollspelsvariant på bordsrollspelet "Vampire". Denna kampanj pågick dock senast under år 2001, och Marcus medverkan var som mest frekvent ett år tidigare. Vidare nämns en referens till en annan kampanj - även den avslutad sedan ett halvår tillbaka.

Av de första rapporterna i massmedia fick man dock intrycket av att Marcus försvinnande skedde under själva spelandet. I likhet med smaklösa rubriker skulle detta kunna vara resultatet av ren okunskap, men mer sannolikt är det en dramaturgisk omskrivning för att i sann journalistisk anda skänka trovärdighet åt ett annars tämligen långsökt samband.

Det finns långt fler exempel, men tydligast blir kanske ändå denna massmediala häxjakt när polisen vid två tillfällen dementerar att brottet skulle ha någon som helst koppling till rollspel - ett uttalande som görs för i stort sett döva öron. Det är först när två män gripits, och det visar sig att dessa män inte har någon koppling till spelhobbyn, som media besviket tvingas avblåsa sitt korståg.

Med facit i hand kan man inte annat än att ifrågasätta vilken bearbetning en nyhet går igenom innan den publiceras för allmänheten. Vilka uppgifter baseras på fakta, och vilka uppgifter är rena konstruktioner för att öka nyhetens marknadsvärde?

Att gå händelserna i förväg är en sak. Att följa en övertygelse är någonting helt annat. De indicier som med journalistisk magi förvandlas till "fakta", kan i detta fall inte vara någonting annat än ett resultat av det senare.

Det avgjort tråkigaste är att man från massmedias håll inte ser den så uppenbart felaktiga framställningen som ett misstag. Istället går man vidare med nya reportage - nu med en ny vinkling - utan tanke på att ens be de anhöriga, eller hobbyn och dess utövare, om ursäkt.

Man måste ju ändå anta att familjen Norén var stolta över Marcus och hans uppenbart estetiska intresse, och att det är så de vill minnas honom - inte som en mystisk kuf som ägande sig åt "vampyrspel", för i gemene mans ögon kommer den termen för en tid framåt tyvärr att vara synonym med någonting fruktansvärt.

Spelhobbyns tillvaro utanför rampljusets strålkastarkäglor gör också att den massmediala propagandan, som närmast kan jämföras vid förtal, underblåser fördomar av samma slag som för ett halvsekel sedan fick föräldrar att konfiskera sina döttrars skivsamlingar.

Dessa fördomar uttrycker sig också i de föreslagna åtgärder som hobbyspelare nu får utstå från omvärlden - inte sällan talas det om att förbjuda vissa spel eller rentav hela hobbyn. Om ett tiotal personer skulle trampas ihjäl under ett sportevenemang lär det dock bara talas om bättre säkerhetsanordningar och fler poliser.

Någonstans skulle man kanske kunna ha en viss förståelse för allt detta, om det vore så att åtminstone ett enda litet brott i vårt avlånga land hade kunnat kopplas till det faktum att förövaren har spelat rollspel. Så är dock inte fallet.

Förhoppningsvis blir det heller aldrig så. Om det mot förmodan skulle inträffa, kan vi redan nu utgå från att den händelsen får en avsevärt högre uppmärksamhet i media än om motsvarande brott hade begåtts av en fotbollsspelare, en cineast eller någon som ägnar sin fritid åt att bygga modellflygplan.

Det fanns en tid då massmedia faktiskt bara framförde nyheter istället för att skapa dem, och kanske borde man försöka återupprätta den tidens ideal och moral inom journalistväsendet.

Möjligen är det så att det i dagens mediebransch finns alltför många aktörer som skall dela på samma kaka, och att detta i sin tur driver fram en allt djärvare journalistik som sträcker sig långt bortom den yttrandefrihet tryckfrihetsförordningen ursprungligen avsåg?

I sådana fall kan jag bara konstatera att alla andra branscher tvingas följa marknad och konjektur. Pressen borde inte vara ett undantag.

Frågan är då om man inte borde avveckla eller konsolidera delar av branschen, och göra det möjligt för övertalig personal att lämna sitt forna arbete med huvudet högt, hellre än att i en desperat kamp om läsarna svärta sitt rykte med rövarhistorier?

Vad friställda journalister anbelangar, är jag övertygad om att delar av kåren skulle kunna få nya arbeten hos de olika rollspelsförlagen - de besitter ju bevisligen en förmåga att fantisera ihop historier...

Av Martin Lindholm 06 jan 2003 15:46