Verklighetens matematik

Om 3 timmar startar ännu ett nytt år, 2003. Tjugohundratre. Det nya året. Jag hör raketer och smällare, folk firar, är glada. Ändå stämmer det inte, det finns ingen rim och reson. 11 blir inte 2. Gräset är inte grönt och Bamse är inte världens starkaste björn.

Någonstans ringer en liten flicka larmcentralen. Flickan är 8 år, ni vet då man flätar sina dockors hår. Då man utan svårigheter kan ha en osynlig kompis, då man kan prata ett påhittat språk med sin bästis. Då man kan leka tvärtomleken och interöragolv. Då ett tivoli är paradiset på jorden.

Flickan säger något i stil med:

- Jag ringer dig för att jag inte vet vem jag ska ringa och mamma och pappa bråkar.

Mannen på larmcentralen pratar med en liten flicka som är 8 år. Hon har hela livet framför sig. Ta körkort, gå klart skolan, resa, träffa killar som hon blir blixtförälskade i och som krossar hennes hjärta - känns det som. Hon har hela livet framför sig och hon kommer leva, älska och skratta. Hon kommer skaffa ett arbete och träffa mannen hon vill spendera sitt liv med. De kommer få barn, barn som gillar att leka interöragolv och som tycker att tivolin är paradiset på jorden.

Flickan har hela livet framför sig om det nu inte hade varit så att polisen, när de dök upp 10 minuter efter flickans samtal, upptäckte att flickans pappa skjutit hela familjen och till sist sig själv.

Varför? Förklara det för mig är ni snälla för jag förstår inte. 11 blir inte 2.

Idag blir någon misshandlad tills döds, det börjar med en knytnäve i magen och slutar med sparkar mot huvudet tills blod rinner ur munnen. Idag blir någon våldtagen, hårda tag, fumlande med byxor, lämnade kvar med tårar strömmande ner för kinderna. Idag biter ett litet barn sig i läppen och kniper ihop ögonen medan någon klämmer och känner.

Varför? Det är inte meningen att man ska förstå för 11 blir inte 2.

Idag onanerar någon till bilden på barnet som biter i läppen. Idag rånar någon en gammal tant. Idag ropar någon - JÄVLA SVARTSKALLE!!

Idag är det nyårsafton.

Och någon är inte en grön utomjordisk varelse som invaderat vår planet, någon är inte ett enögt, puckelryggat, haltande monster. Någon är han den killen med mössan bredvid dig på vagnen. Någon är hon med de coola byxorna framför dig i kön. Någon är en människa - precis som du.

Ondska.

Jag förstår inte hur vi, människor 2003, kan vara så onda. Och jag tror inte det finns något svar. Allt jag vet är att 11 inte blir 2.

Av Lise Lindgren 02 jan 2003 09:52