Ansikten från förr virvlar i mitt sinne.
Väcker liv i känslor döda, djupt i minne.
Stunder från fordom de väter mitt öga.
Glädjen förtas, all kommer till föga.
Saknad i själen spränger mitt bröst.
Endast i drömmen finner jag tröst
Vemod, sköna smärta som låter mig gråta.
Du ger mig i drömmen en chans att förlåta.
Av Boa Berg 31 dec 2002 17:02 |