Politiker - skärp er!

Jag tänker på Lasse och Karin Holmgren, i Oskarshamn, som för ett år sedan fråntogs sitt nyfödda barn av dom sociala myndigheterna, på mycket ovärdiga grunder. Enligt paret själva och deras anhöriga.

Denna vecka har återigen den 30 år gamla IB-affären varit på tapeten. Den handlar om varför det Socialdemokratiska partiet tillät att registrera kommunister, alternativt misstänkta kommunister, på arbetsplatserna. Samt varför dessa ännu inte fått ta del av varför säkerhetspolisen, ansåg dom intressanta att registrera.

Vad gäller paret Holmgren i Oskarshamn råder det inget tvivel om att myndigheterna bör vara involverade i uppfostringen av barnet, om förhoppningsvis makarna får tillbaka vårdnaden.

Om Oskarshamns kommunalpolitiker, med socialnämndens ordförande, Rigmor Eklund i spetsen, väljer att tala klarspråk över ärendet istället för öppet skylla ifrån sig och ideligen be den hedervärde tv-reportern att stänga av kameran, då hade hon säkert ansetts trovärdigare än vad hon nu gör i många människors ögon.

Den blöta socialdemokraten Rigmor Eklund brast ut i storgråt dagen efter reportaget under en offentlig presskonferens.

Jag undrar:
varför?
Vad fick henne att känna obehag?
Som folkvald politiker måste hon blivit ifrågasatt åtskilliga gånger, säkert också då inför tv-kamera.
Började hon storgråta då också? Inför obekväma och slipade frågor? I så fall är hon verkligen inte mycket till politiker.

Varje människa med lite inblick i psykologi kan lätt genomskåda sådana beteende: Hon gråter och känner obehag för att uttala sig inför kamera, därför att hon vet att någonting inte är rätt i ärendet Holmgren.

Liksom den vänsterpartistiska nämndledamoten Bo Malm som också uttalat sig och inte kunde hitta det dokument som styrker mannens alkoholproblem. Den moderata nämndledamoten som gömde sig bakom dörren i sitt hem och lät sin hustru ljuga reportern rätt upp i ansiktet, med att han inte var hemma, bekräftar bara där vad man redan anat.

Till sist den virriga kristdemokraten, som sa ”att hon inte har tid att svara, för att hon har bråttom hem”. Trots att hon stod vid dörren till sitt eget hem.

Att döma dessa politiker utifrån deras eget beteende, undrar man verkligen hur dom behandlar sina nämndärenden?

Min önskan är nu, inför det kommande året och för dess framtid:
Politiker, tala sanning och fatta era beslut mer utifrån ert innersta hjärta än hjärnan. Det var en gång i tiden ett socialdemokratiskt par som förordade sterilisering av ovärdiga människor, för på så vis förhindra likasinnade barn.

Vill Rigmor Eklund införa makarna Myrdals läror i sitt socialdemokratiska Sverige och Oskarshamn? I såfall är jag glad över att inte vara Oskarshamnsbo.

Lika förvånad blir jag om den sittande regeringen fortfarande anser det okej att åsiktsregistrera vissa människor, som ännu inte är dömda för något brott. Om det kan vara ett brott att ha den ena eller andra åsikten i Sverige?

Nej politiker fram med er i rampljuset - och ”ja” journalister jaga dom med blåslampa i rumpan och tvinga dom att stå till svars för obekväma beslut och andra handlingar.

I övrigt önskar jag er alla vardagshjältar, en riktigt god jul!

Av Yohannis Petersson 22 dec 2002 11:58