10,11,12...14,15,16

Jag räknar potatisen jag skalar, en, två ,tre, hoppar över tretton för det är ett olyckstal.
Räknar stegen när jag går till brevlådan för att se hur många meter det är från huset, räknar enligt "springa-med-karta-metoden". Fick lära mej i orienteringen att räkna varje gång man går med högerbenet, det är lika med en meter. Jag hoppar över tretton och räknar 12 två gånger istället.

När jag kör till jobbet springer en svart katt över vägen, tvi tvi tvi!

Vilket var det nu igen ?

Katt från öster till väster leder till fester, katt från väster till öster... kommer inte ihåg ramsan som jag lärde av en taxichaufför i Stockholm.

Spottar tre tomma tvi tvi tvi i luften.

Kommer till jobbet och det ligger en nyckelknippa på mitt skrivbord! Jag ropar rakt ut: Vems är nycklarna på mitt bord?
Det är nycklarna till företagets postbox, kan jag gå dit och hämta post? Jag talar om för den som lagt dom på bordet att det betyder otur med nycklar på bord.
"Varför?" frågar min nya zealändska kollega som aldrig hört talas om det, så det kan inte gälla här eller?
Kollegorna undrar varför det är otur, jag säjer att det nog bara är att man aldrig ska lägga nycklar på bordet för att nån kan ta dom eller så blir bordet repat av dom, kanske är det så?

När jag går ut på gatan kliver jag på ett brunnslock och räknar tyst till tre. Min polare Carola säjer att det är skillnad på brunnslock och brunnslock beroende om det står A eller B på dom.
När jag var liten sa någon till mej att det var otur att kliva på brunnslock men att man blev räddad om man räknade till tre snabbt. Jag gör det fortfarande än i dag !
Kan det vara så att man inte ska gå på brunnslock för att om det inte ligger på så kan man åka ner i brunnen?

Normalt tänkande från förr i världen omvandlat till dagens okunskap om varför.

När trottoaren består av mönster av lagda stenar så får man inte kliva på en skarv. Precis som att hoppa hage.
När jag var 12 år hittade jag en rävrumpa på vägen. En rävrumpa som suttit på någon raggarbils antenn?
Jag hängde den på mitt cykelstyre och inom en vecka hade min mormorsmor och min hund dött. Aldrig mer en rävrumpa!

En dag struntade jag i att dra upp persiennen i mitt sovrum då jag hade bråttom, det blev en totalt misslyckad dag med
olyckshändelser och gräl, jag drar numera alltid upp persiennen!

Man går inte under en stege av den enkla orsaken att den kan falla ner eller att den som står på den kan tappa något.
En gång hände det något tråkigt, fredagen den trettonde och jag vill inte att folk tjatar om att på fredag så är det den trettonde, det är som att be om att det ska hända något.
Inte vissla på kyrkogården, inte sjunga tidig morgon, jantelag och skrock blandat om vartannat med visdom. Jag gör en del saker av vidskepelse, jag är intelligent och vet att det är skrock och vidskepelse men gör så i allafall. Var går gränsen till sinnesjukdom?

Försöker jag skapa vardagstrygghet?

Minns en grannes tonårige son som alltid måste gå tillbaka till varje uppfart i villakvarteret för att sitta på huk och titta in under dom bilar som var parkerade på uppfarterna. Passera en uppfart, gå tillbaka, titta under bilen, passera nästa uppfart, gå tillbaka, titta under bilen, 20 uppfarter mellan hans bostad och busshållplatsen, det tog lång tid.
Han missade bussen varje morgon på väg till skolan och ingen i hans familj visste varför.

Vad av det vi gör har en praktisk betydelse och vad är skrock och vad är vidskepelse?

Av Suzanne Ek 16 dec 2002 09:28