Alla brevlådor i byn-syndromet

För visst är vi väl konstiga vi som ibland får influensa i själen? Det spelar ingen roll att vi numera blivit över en miljon som insjuknar varje år, varav en tredjedel söker vård för det - riktigt accepterat är vårt tillstånd ändå inte än.
Jag har lärt mig att leva med mitt problem och accepterat det fullt ut. Jag kallar det för "alla brevlådor i byn-syndromet."

Namnet kommer från en liten berättelse jag en gång fick berättat för mig. Den handlade om en lantbrevbärare som år ut och år in körde ut post utmed samma runda i en by.
När en av byborna en dag hade tagit sig för att måla om staketet och byggt en ny veranda, stoppade han brevbäraren och frågade lite sökande : "Vad ser du för något?" Brevbäraren replikerade då blixtsnabbt "brevlådor" och for iväg med en rivstart...
Det är så jag ser på min sjukdom. Ibland kommer jag in i perioder då allt jag kan fokusera på och ser, är problemen och det negativa i min tillvaro. Allt annat försvinner ut i periferin helt enkelt. Allt jag kan se är en massa likadana "brevlådor", resten av omgivningen göms i ett dimmigt töcken.
Ändå är det viktigt att minnas att även under de här perioderna finns det saker värda att ta vara på. Mitt främsta försvarsvapen i livet är min humor. Utan den skulle jag aldrig ta mig upp ur mina svarta hål.
En dråplig grej som hände mig när jag åt Seroxat antidepressiv medicin första gången kan jag ta och dela med mig av.

Saken är den att en av biverkningarna med den medicinen är att vi killar tappar sädesproduktionen i upp till en månad när vi börjar äta den. Just denna lilla biverkning hade min läkare glömt att informera mig om, så min upptäckt av den blev minst sagt lite traumatisk. Efter över en timmes försök med en flickvän som försökte hålla god min, fick jag inse slaget förlorat. Nåväl, dagen därpå ringde jag min läkare och fick mina aningar bekräftade - det var den nya medicinen som spökade.
När samtalet var avslutat och jag klev ut genom chefens kontorsdörr blev jag hejdad av en arbetskamrat som frågade : "Har du en penna på dig? Det är inget bläck i min"
Döm om hans förvåning när jag brast ut i gapskratt och svarade : "nä, tyvärr - det är inget bläck i min penna heller..."

Depression är en sjukdom och det finns mediciner för att åtgärda den. Till dig som läser det här och kanske anar att du själv har samma problem som jag, till dig vill jag bara säga : Sök läkarhjälp.
Du är varken onormal eller avvikande, ditt problem delas av miljontals med människor.
Lite förlorat bläck i pennan kan det faktiskt vara värt för att få må bra igen.
Det är värt det, för det blir rätt enformigt att bara se en massa brevlådor hela tiden...

Av Mattias Landgren 03 dec 2002 09:08