Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Epilog

Kommer Sol åter?

Den oändliga stora skogen stirrar förväntansfullt frysande vädjande
uppåt
bedjande längtan, brinnande
blickar
I de trevande trädens sorgsna nedisade ögon ses saknad
frusen längtan
och
minnet

Minnet av en tindrande tid

Ännu en vidrig vinter vakar över ådror som stelnat
till svidande
is
i de stoiska stammarna

På gren och kvist knyter sig knopplösa nerver
i vitglödgad nattsvart
skrikande stum
smärta

men minnet lever

Det får dem att uthärda tung brinnande svart snö som
tryckande tungt
lägger lidande
på all
blottad
bark
Som tar struppgrepp på rötternas
tröstlösa försök
att hämta atomer
av kvävd nektar
och astmatisk
ambrosia

Minnet...

kanske...

kanske kommer...

Hett hopp gömmer sig längst inne i stammens innersta
kärna
En kristalliserad kvark ligger i bedövad dödsryckt
dvala

minnet...

kanske...

kanske kommer...

kanske..

ett svagt geléminne vajar

i medvetslös komatisk sömn
matas porösa bilder

CLICK vitt glödande bländande klot

CLICK hett sammetshår av strålar

CLICK nervknoppar som brister i blixtar av vit orgastisk smärta

CLICK vidöppna gröna sinnen av lövmassor som suger sinnlighet i fräsande glupskt frosseri

hela skogens stelnade längtan

kanske...

kanske...

kanske...

kanske kommer HON igen

kanske kommer Sols kärlek åter

Detta är ett bidrag till Sourzes Poesiskola