Krigsförbrytaren och massmördaren

Ett par människor har frågat mig varför jag flydde mitt land, mitt Irak. Hittills har jag endast förklarat genom kommentarer, men idag kan jag presentera en person som hade en stor del av skulden till att min familj drevs bort från sitt hemland. Mina damer och herrar, tillåt mig att presentera Nazar al-Khazraji - Iraks före detta militära ledare, ta er en titt på bilden av honom, minns den och gör mig gärna en tjänst att om någonsin ser honom framför er så spotta honom i ansiktet.

Det hela började när vi drevs bort från det urbana Irak, förföljda av säkerhetsfolk endast på grund av att vi aktivt motarbetade Saddams regim, förföljda på grund av våra politiska val. Jag kanske inte ska säga vi, jag var ett barn på fem år då och lämnade mitt land innan jag hann bli nio år, men genom att använda termin vi blir det lättare för mig att berätta historien. Dessutom har jag mina minnen att ta till...

Vi ville inte fly vårt land så vi valde att ta skydd i den irakiska delen av Kurdistan. Bergen, dalarna och skogarna så väl som vår väpnade kamp ledde till att den irakiska regimen hade det riktigt svårt att få tag på oss. Vi levde där i väntan på att en dag komma tillbaka hem till våra vänner och våra familjer.

Under den tiden var där en generallöjtnant vid namn al-Khazraji som fick i uppdrag av Saddam att göra något åt kurderna och självklart också oss. al-Khazraji bestämde sig för att slå till mot oss, först genom luftattacker med kemiska gaser vars resultat kan ses i den andra bilden och sedan genom att marchera in i Kurdistan med order att döda alla män mellar 15 - 70 år efter förhör. Minst 100 000 människor förlorade livet och gasen gjorde inget undantag, den dödade allt som kom i dess väg - män, kvinnor, barn - det spelade ingen roll.

En förmiddag tittade jag på en fotbollsmatch i Irakiska kurdistan, en match mellan några ungdomar varav de flesta var mina vänner, när vi plötsligt såg jetplanen över oss. Det var kemisk krigsföring där och då, vi sprang för livet.

Många skulle säga att vi hade tur, vi hade få dödstal, några sårade och mycket brännskador. Många blev tillfälligt blinda och nästan alla kastade upp sitt maginnehåll tills de trodde att de skulle dö. Men vi överlevde.

Nu sitter jag här och skriver om det som hände då. Nu ska jag skriva om det som händer nu.

1990, kort före Gulfkriget gick Saddam genom sina planer för ett anfall. Nazar al-Khazraji gav uttryck för tvekan och sparkades självklart därför från sin post. I Saddams Irak betydde det att den före detta generallöjtnanten nu var förföljd så han tog sin familj och flydde landet för att till slut hamna i Danmark. Väl i Danmark fick han ett speciellt uppehållstillstånd och man började efterforska anklagelserna om krigsförbrytelser. Danskarna blev pressade av kurderna att ta al-Khazraji till rätta och pressade av USA att låta honom vara då man hade planer på att installera detta USA-vänliga monster som Iraks nästa president. al-Khazraji själv försökte förhandla sig till avtal om att bli utelämnad till USA men Danmark vägrade allt eftersom efterforskningarna fortsatte.

Denna tisdag har efterforskningen avslutats och man skall nu förhöra al-Khazraji som misstänkt för krigsförbrytelser och brott mot männskligheten, han sitter nu anhållen i danska Sorø.

Må Nazar al-Khazraji i minsta fall dömmas till livstids fängelse. Idag kommer jag att sova med ett leende på läppen och vakna hoppfull om att rättvisan skall segra.

Av Naseer Alkhouri 20 nov 2002 15:25