Slöja i TV? En dröm, tyvärr

Det finns en kvinna som inte får bli programledare på SVT. Det är väl inte så konstigt? Nej, inte alls, det finns hur många kvinnor som helst som inte får bli programledare, det är ganska hård konkurrens. Men, grejen är att den här kvinnan tydligen uppfyllde alla krav, var duktig och att det var på vippen att hon fick det där programledarjobbet. Men, det gick inte. För hon bär SLÖJA!

Ibland blundar jag, andas djupt, och tänker: Det är fanimej inte konstigt att jag är cynisk och att det emellanåt, allt för ofta, dyker upp saker som gör att det känns som om vi är på väg käpprakt åt helvete. På SVT säger man att den här slöjan skulle sitta i vägen, den skulle skymma informationen. För tittaren skulle bli distraherad av det där ovanliga som fanns på kvinnans huvud. Men vänj dem då för bövelen! Slöjor är inte ovanliga.

Fattar inte SVT att det här är ett utmärkt tillfälle att utnyttja sin enorma genomslagskraft? Public service i samhällets tjänst för utveckling av demokratin, visa verkligheten, börja bugga på en bro, eller något i den vägen, skulle det kunna bli. I alla fall någon slags signal om att "Hallå! Det här är en demokrati, det bor olika sorters människor i det här landet, alla ska ha lika stora möjligheter och rättigheter." Ibland drömmer man. Jag glömmer aldrig det han sa. Han som hade så mycket mörkare skinn än mitt? "I have a dream." sa han. Varje gång jag hör det går det rakt in i mina öron.

Vi lever i ett mångkulturellt samhälle där det finns kvinnor i slöja. Här! I Sverige. Faktum! De ska banne mig få vara programledare i TV. Precis som alla de där som sitter och berättar för oss att det händer orättvisor runt om i världen, att människor diskrimineras för hur de ser ut eller för de åsikter de har. De sitter där och berättar detta för oss i nyhetssändningar och magasin och är stajlade till något som är så anonymt och grått att den här informationen går fram. För annars hade vi inte hört det där eller?

Nu hör jag någon säga: "Var lagom ironisk nu. Tänk dig Jarl Alfredius i cowboyhatt! Eller Janne Josefsson i basker och en jonne i mungipan. Då hade vi kollat mer på deras kuliga attiraljer än vad vi lyssnat. Faktiskt." Då svarar jag: "Ja, oj vad jag hade garvat och stängt öronen. Men! Grejen är att Jalle och Janne, om de haft detta på sig, hade KLÄTT UT SIG! För jag vet hur grå de ser ut i vanliga fall. Kvinnan i slöjan har inte klätt ut sig. Hon ser ut så. Hon bor här i Sverige. Just nu. Hon borde få bli programledare i TV.

Jag borde skriva mer. Jag borde skriva saker om SVT:s andra argument för att kvinnan som bär slöja inte fick jobbet. Nämligen att SVT ska vara opartiska. Men det känns lite för enkelt att argumentera emot. För snacka om att kasta sten i glashus: "Du får inte bli programledare här, tyvärr." "Men, varför inte?" "Du bär slöja." Hur opartiskt känns det?

Ja du Martin, vilken himmel du än är i. Hoppas du hör det här fast att jag är vit, bär keps och haltar. Jag har lite nyheter till dig:

"Det är fortfarande en dröm."

Av Mikael Vestlin 18 nov 2002 11:31