Tänk fel om du vill, men tänk själv

Jag har en jäkla massa åsikter om saker och ting och har inte svårt att uttrycka dem. Ibland får jag medhåll, ibland blir jag ifrågasatt. Ibland ändrar jag mig, ibland står jag fast. Och jag ser det som ett stort privilegium att leva med yttrandefriheten som följeslagare.

Som ung vände jag mer kappan efter vinden och andras åsikter blev mina åsikter, även när det inte vara mina egentliga åsikter. Då var det som att höra till en grupp var långt mycket viktigare än att stå upp för min åsikt. Ibland längtade jag efter en större självkänsla som grund för att uttrycka min åsikt, ibland rättade jag in mig efter andra och nöjde mig med det. Ibland led jag av det, ibland inte.

Kanske handlade det bara om en mognadsfråga innan jag kände mig trygg i att uttrycka min åsikt. Eller så var det helt enkelt så att jag aldrig fick lära mig att uttrycka min åsikt, vare sig gentemot mina föräldrar eller i skolan. Det som glädjer mig är att den generation som min tioåriga son tillhör, får lära sig att uttrycka sina åsikter utan ursäkter eller pekpinnar.

En sak som jag tycker om även om det inte alltid gör mig glad är att höra andra människors åsikter och perspektiv. Det ger mig en bredare syn på tillvaron. Ibland gör det mig upprörd och jag går till motangrepp, ibland blir jag bekräftad i vad jag själv tycker.

Att få tycka vad man vill är för mig självklart, hur fel det än kan verka. Jag skulle till och med vilja påstå att om jag verkligen fick lov att tycka vad jag vill, så skulle jag inte vara så angelägen att försöka överföra mina tyckanden till andra. Det skulle i en förlängning också innebära att jag blir mer villig att lyssna på andra.

Så oavsett om jag ställer mig upp i kampen för eller emot rasism, för eller emot feminism, eller vad det än må vara, så är min åsikt en rättighet jag har. Att det sedan finns lagar som styr, rent faktiskt som moraliskt och medmänskligt, så är åsikten något som alltid ska vara fritt att uttrycka. Och en åsikt är inte detsamma som en handling.

Faran uppstår när det kollektiva tänkandet styr, där varje individ slutar tänka själv och utan förbehåll köper en annans sanning. Då leder ofta åsikterna till handling. Det finns det massor av skrämmande exempel på genom historien, och även idag.

Jag vet vad jag själv står när det gäller både moral och ett medmänskligt perspektiv, men jag påstår ändå att det är intressant att höra vad en människa, som inte tycker som jag, fått sitt perspektiv ifrån. Att ge utrymme till åsikten ger utrymme till ett möte. Och ett möte är konstruktivare än en motsättning.

Av Per Poulsen 15 nov 2002 17:24