Min fru är en apa

Det är mycket försäkringskassan nu. När man får barn, inleds en synnerligen intensiv relation med denna fina anrika svenska instans. Min pappa brukar säga "nej, Jonas, du hatar inte, det är ett alldeles för hårt ord" men han får ursäkta - f... kassan är ett f... företag.

Om man blir uppsagd från jobbet två veckor innan man blir pappa och tvingas frilansa, är det lätt att få pyttepanik och tänka på pengar oftare än man vill. Jag får höra talas om "stöd till start av näringsverksamhet" och tänker fint, det ska jag söka. Då är de där igen, surpupporna. Hade Fröding skrivit sin Gråbergssång idag hade den nog fått heta Ode till Försäkringskassan. Efter ett brev och ett telefonsamtal två, om man räknar med luren i sovrumsväggen efter tjugo minuter i kö fattar de att jag har fått starta eget bidrag - och att jag inte längre behöver skicka in a-kassekort.

Därefter blir det lugnt i tre dagar. Då drabbas min fru.

Hon sjukskrev sig en månad före förlossningen, något hon anmälde på sedvanligt vis. Likaså anmälde hon vår nyfödda dotter. Miljontals människor har gjort dessa anmälningar före henne, vilket borde ha skapat någon slags rutin. Kan man tycka. Inga pengar har dock kommit, vare sig för sjukskrivningen eller vårt barn, och försäkringskassetanten förklarar att de minsann inte fått några anmälningar, med tillägget "du måste ha skickat båda fel". Naturligtvis, självklart, förlåt.

En vecka efter att hon skickat in allt en andra gång får hon ett nytt "besked". Hon får ett brev från Agria.

"Försäkringskassan har anmält att du vill anmäla ett sjukt djur. Men vi kan inte hitta något djur."

Min fru ringer och försöker reda ut varför vi ska teckna en försäkring hos ett bolag som bara säljer djurförsäkringar, när vi inte har något djur, men däremot ett nyfött barn.

- Vilket djur gäller det? frågar tjejen på Agria ömt.

- Vi har inget jävla djur, skriker min fru.

- Vår dotter är ju inte mer än en månad gammal, påminner jag Mette vid matbordet, det kanske går under smådjurs-försäkringar? Ok, förlåt, tvingas jag svara hennes blick, det var inte roligt.

Agrias handläggare skrattar ödmjukt och förklarar att min fru får kontakta försäkringskassan, då det var därifrån ärendet kom. Hon gör så. Där skrattar de inte, de fattar inte ens sambandet, men de ber faktiskt, ske under, om ursäkt. Nu verkar det som min fru får både sjuk- och mammapeng, retroaktivt och ytterst välkommet.

Har jag har fått ut mina pappadagar då?

"Glöm inte pappadagarna!" står det snällt i grönt på forsakringskassan.se. Det gjorde jag inte. Men det har de gjort, det kan jag försäkra.

Av Jonas Åkerlind 15 nov 2002 09:52