Idag

Jag vill inte stanna kvar för att jag hittar inte det jag söker i deras ögon. Jag vill inte stanna kvar för jag hittar alltid fel saker i deras ögon. När ingen ser mig är jag fri.

Jag vill hem och skriva det jag känner. Sen är jag tom. Jag söker vad jag vill känna och tappar det jag känner av allt sökande. Söker som en radar efter bekräftelse på att jag inte är genomskinlig. När de kommer, hundarna, springer de rakt mot och jag sätter huvudet i rätt vinkel, blottar struphuvudet, det hjälper. Jag blir genomskinlig som frostblommorna på fönstret någon klöser i för att se ut.
Du var alldeles blåslagen med levrat blod i ditt ansikte. Torkat blod som jag blötte upp för att se var såren var. Försiktigt i håret, lät vattnet rinna över håret för att se var såret var. Försent att sy, sa du. Det gör detsamma. Snubblade, sa du. På katten. Jaja, på katten. Det är andra gången i höst jag tvättar ditt huvud rent från blod. Du har ju femtielva kattor som vimsar och ska ha mat. Det är lätt att snubbla i dem.

Sen åt vi grisstek i gjutjärnsgryta med lök och morötter. Hade strött solros- och sesamfrön över köttet. Kryddat med salvia, färsk. Tandoori och grekisk örtblandning. Salvia, fläskkryddan, bra att tugga på när man vill dofta gott. Vi skulle sen gå en bit i skogen, men du orkade inte långt. Vi som gått så mycket tillsammans, flere kilometer i skogen och haft så roligt. Du blev kall i ansiktet, sa du. Ja, som jag tvättat det. Jag ville gå en omväg, slippa möta folk så blåslagen som du såg ut i ansiktet. men sket i det. Låt dem undra.

Såg därefter film vi tagit, från stan, gränder med rönnbär i träden. Sidensvansarnas svirr i linden där de mumsade på frön högt uppe i det blå. Hur kan allt vara sig så lugnt och likt när tiden äter oss så synligt snabbt? När vi badar bubbel och älskar på golvvärmegolv äter den upp oss långsamt som en nakensnäcka.

Av Solveig Sjöskog 12 nov 2002 11:01