Tyskaprov vs Mälarens prinssessor

Det var inte mer än knappa fem minuter sen han gått in och satt sig i det lilla klassrummet

ändå satt han redan i båten.

Med ryggsäcken i knät och polaren i brallorna.

Burken stod vid

ratten?

rodret?

heter det alltid rodret om man är i en båt? var det en båt?

alltså klart det var en båt, det var en sån där lätt plastsak med hyfsat stark motor som de köpt tillsammans för sommarjobbspengar förra sommaren.

Men hette det verkligen roder på en sån båt?

Äh, ni fattar Burken stod vid det som såg ut som en ratt men kallades roder.

Plastbåten var så lätt och motorn så stark att de mer flög än flöt genom det härliga Mälarvattnet,

likt en tunga genom en mjukglass,

fast varmt istället för kallt.

Han kände på polaren i brallan.

Det kändes tryggt

att ha han med.

Plastbåten vrålade fram mot

Kvicksund.

För förstagången

den här våren.

Burken

vände sig om

log.







Han mindes

förra sensommarens

Kvicksund

där

Mälarens prinsessor bor

i stora

överklassvillor

med

frånvarande föräldrar,

övertid,

tjänsteresor,

hit och dit,

långsemestrar

och

spritskåp

fyllda till brädden.







Han undrade

om hon fanns kvar?

om hon mindes?



Förra sommarens prinssessa

hade inte hört av sig sen september.

hette likadant som den riktiga.




Han hade velat och

ville så gärna.

Men det hade aldrig blivit av.

Och skulle det bli det skulle han ändå inte kunna njuta fullt ut,

för han hade redan upplevt det,

så många gånger

fjolligt självupptagen

i sitt lilla pojkrum,

att det redan kändes gjort

så att verkligen göra det med mälarens prinssessa

skulle kännas

tomt, meningslöst.


Han hade ju liksom redan upplevt det, på

Kemilektionen

Svenskalektionen

och nu

Tyskalektionen.

Alltså inte på samma sätt som i pojkrummet,

han var inte sjuk

nej

nej

han var dagdrömmare.

Så var det alltid, med honom.

Han upplevde allt innan.

Så livet i sig blev tomt och meningslöst.





Han rycktes från varma Sommarsverige

av knallen när

sommaren knackade på dörren?

nej

utan när

pappret med frågor landade på bänken.

Visst fan

tyskaprov.

Det skulle gå bra.


Han

hade pluggat,

tillhörde de som tyckte det var tufft att vara duktig i skolan.


Burken

som tyckte det var tufft att skita i allt,

rattade säkert ut ur småbåtshamnen

och

ylade

- Här kommer vi! Killarna från stentuffa Västerås WUHA! ta emot mig Viktoria.

och

gjorde cirklande rörelser med höften.

och

log retfullt.

där de satt

i tyskasalen.

Återigen försvann han ut i varma Sommarsverige.

Tyskaprovet

skrev han inte.

Han hade inte tid.

Han hade träff med en prinssessa.

Ylandes fram över mälarvattnet

tillsammans med Burken

i den lilla plastbåten

i varma Sommarsverige.

Omgiven av

överfulla spritskåp

frånvarande föräldrar

läckra sommarprinsessor

som man inte behövde höra av sig till efter september.




Tyskatanten

blev upprörd

över det blanka provet.

Men det var det värt.

var det verkligen det?

Allt var ju så tomt och meningslöst.

Även tyskaprovet?

Hon

skällde

och

skällde

och

han satt redan i den lilla båten

med polaren i brallorna

tillsammans med Burken

påväg

genom Sommarsverige

till

mälarens prinssessor.


Detta är ett bidrag till Sourze Kulturs poesiskola.

Av T.L Stjerna 11 nov 2002 10:20