Möen mad o goer mad

Ringningen väckte oss båda. En mansröst bad om ursäkt för han störde så tidigt.

"Gör inget - jag skulle ändå svara i telefon."
"Bra. Ställer Du upp?"

Nu blir jag litet tveksam då en okänd herre frågar på detta sätt. Man vet ju inte om han har ärliga avsikter.

Om frågan kommer från en kvinna blir svaret jakande.
Då kommer det i ett helt annat läge; damer kan man lita på även om dom är litet galanta.

Efter en stund klargjordes att samtalet gällde om jag ville leda en matlagningskurs för äldre herrar i PRO:s regi. Idag hade det varit yngre.

Vi skulle sammanträffa, gå igenom detaljer, se på lokaler. Allting var bra - bara en liten varning från en föreståndarinna.

"Vi passar mindre barn här fram tills skolan börjar och det kan kanske störa - Ni vet ju hur barn kan busa." Det ordnar sig menade jag. Nästa onsdag skulle jag samt "eleverna" mötas för första gången.

I den kommun där jag bor sedan länge är man inte godkänd förrän fjärde generationens ättelägg sett dagens ljus. Födas på lasarettet i staden är till nöds godkänt.

Sex gentlemän hade bokat sig runt bordet, vi lät oss smaka av det kaffe och bullarna med ost som jag bjöd på.

De synade mig. Hade det varit för hundra år sedan hade de nog känt och klämt för att se om jag kunde godkännas.

Lite om ditt och att sedan presentation.

Två var födda norr om järnvägen, två söder om. Två hade flyttat runt allt eftersom deras föräldrar avancerat inom bolagen. Alla var socialdemokrater och haft olika uppdrag.

Även deras åsikter var olika i mångt och mycket, vilket kom att framgå under de fyrtio gånger vi var tillsammans.

Långsamt kom vi fram till beslut. Förrätt, varmrätt, dessert skulle lagas samt kaffe skulle avsluta varje lektion.

Två till varje uppgift: En skulle handla. Jag stod för kryddor och eventuella redskap.

Sista punkten var att fastställa nästa veckas matsedel samt göra listan för inköp.

Nu kom det stora problemet: Alla varor måste finnas i Konsums sortiment. Ingen kunde visa sig på ICA med hedern i behåll. Lösningen blev att jag som utböling kunde göra inköp som krävdes där, jag hade inget rykte som kunde förstöras.

Alla dagar börja med lätt frukost.

Därefter vidtog arbetsuppgifterna. Första timman var lugn - alla hade något att göra. Sedan blev det lite värre. Några skulle vänta på ugnen eller kokning. Det var under dessa pauser debatterna började. Först lugnt, sedan litet högre - till sist var alla igång.

Då var det mitt jobb - tillse att inget brände på koka över eller glömdes i ugnen.

Dukning, kaffekokning, avdiskning av pannor: Spred ut
debattörena så lugnet till viss del återställdes.

Vi skulle avsluta och gå var och en till sitt vid middagstid. Ibland blev det eftermiddag, och de lagvigda kom ibland. Undra om något hänt? Då detta blev en vana, hade de ofta hembakat med sig.

Ofta bestod rätterna av egna produkter. Många hade sina smultronställe för svamp. Fiske var ett av deras stora intresse, fisksoppor i alla dess former, torskbyxor, stenbit.

Kötträtter kunde komma från jaktkamrater, rådjur, hare, kaniner och vid slaktetid gjordes syltor och leverpastejer.
En höna eller tupp kom också i grytorna. Alltid egna grönsaker; frukt och potatis från egna trädgårdar.

En av "gubbarna" hade ett par bikupor - därför honung till bullarna vid frukostbordet.


En dag när jag och en anställd satt samman frågade jag:
"Var är barnen - som skulle vara störande?"
"De vill inte vara här när farbröderna skälls", var svaret. De fick väl reda på att det lät värre än det var.

Vid måltiderna kom det fram - alla tyckte om onsdagar med sitt "gubbasnack".
En - nu bortgången - sade: "Idag fick vi lufta både nytt och nattagammalt."

Vid varje terminslut inbjöds våra fruar - en festlunch skulle avnjutas. Det som vi lyckats bäst med skulle gå i repris.

Långt om länge hade enighet nåtts. Då föreslog en att det skulle vara något till kaffet.

Protester höjdes om att man orkade inte mera - det räcker.
Då slog förslagsställaren sin knutna näve i bordet, glodde argt, röt:
"Det är bara bonddrängar som inte bjuder sina flickor på kaka till kaffet."

Så blev det. Slutet gott - allting gott.

Av Lennart Ekman 11 nov 2002 10:23