Alkoholförbud

För ungefär tio år sedan så hade min lillebror gått ner sig totalt i spriträsket. Han var portad hos syrran, hos min bror, hos min far och hos min mor. Då hade jag tjatat på honom i två år om att han drickande inte var normalt. Han ville inte se det utan påstod att han drack som mig och min bror Dennis. Till slut några år senare höll inte självförnekelserna längre utan han började gå till alkoholakuten då han skulle avsluta sina perioder. Han insåg samtidigt att han var alkoholist, periodare.

Enda stället om fortfarande öppnade dörren för honom då han var full var hos mig. Jag tog emot honom men var samtidigt benhård. Kom han ensam då skulle han komma då hans skulle landa, det vill säga bli nykter. Kom han och hans suparkompis då fick de stanna max ett dygn. Då drack jag med dom på kvällen och då och då fick Thure ett av sina utbrott med anklagelser och skit. Det var dessa tillfällen jag kunde ta och ställa alla de saker till rätta som han gick och tänkte och kände fel i huvudet.

Det var en lång och besvärlig resa från det att han totalt saknade självrespekt till han nu har både sambo och ett någorlunda anständigt liv. Okej. Det händer ibland, fast mer och mer sällan, att an faller i en period igen. Men trenden de tio senaste åren har varit stadigt uppåt.

Vill jag då ha ett alkoholförbud? Det tror ni kanske. Men nej! Det skulle inte gjort någon skillnad alls. Vad tycker jag om den svenska modellen där höga priser och begränsad tillgänglighet ska begränsa skadorna? Det är lögn och rappakalja! Den svenska modellen har inte gjort en töddel för min bror eller hans suparkollegor, inte ett dyft. Lägg ner sk-tsnacket och kom in i verkligheten!

Av Thomas Laurits Aabo 11 nov 2002 16:41