Du dyra dildo!

Den här gången ska det börjas i tid. Med noggrann planering, inget onödigt ska med. Får ändå inte användning för hälften, det har visat sig. Vad trillar ut ur skåpet om inte den i smyg köpta svindyra med olika hastigheter hit och dit? Och inbyggda roterande pärlor med en liten grej som ska utföra ett skilt jobb på sidan! Den får stanna hemma, på resan behövs den inte. Nu ska vi ut på tumanhand och inget dylikt surrogat behövs. Fort in med den längst bak i ett skåp bakom någonstans i en tygpåse med kalleankamotiv.

Sistaminutenresan gjorde skäl för namnet, trots de goda förutsättningarna. Höll på att komma för sent till flyget. Med följde bland annat den lilla rosa plastkaninen, den vägde ju inte många gram men var så trevlig ändå.

Nu har det gått snart ett år sen vi kom hem. Har sökt genom alla skåp, bakom alla kläder. Den är och förblir borta. Inte gör det ju så mycket, går inte upp mot äkta vara. Men får ingen ro. Tänk om nån annan hittar den! Jag kan väl inte skriva till Richard skådar eller nån annan klärvoajant och fråga: Kan du se vart jag lagt min dildo? Och varför inte? Inte går man ju och skäms för att det sugs på cigaretter som också skänker en viss tillfredsställelse? Eller allt annat som är ohälsosamt och vanebildande?

Av Solveig Sjöskog 09 nov 2002 11:30